En elefantmamma och hennes unge hade fastat i leran och kunde inte ta sig upp. Resten av flocken försökte dra upp dem, med det var lönlöst.
Parkvakterna förstod snabbt att elefanterna inte skulle klara sig upp själva, och att de skulle dö om de lämnades i leran. Egentligen ska de låta naturen ha sin gång – det ingår inte i deras arbete att lägga sig i och rädda djuren. Men det kunde inte låta bli den här gången.
De började med att fästa ett rep runt ungens mage för att få upp den.
De lyckades och ungen var snart fri. Men istället för att springa bort till resten av flocken gick hon tillbaka till sin mamma och fastnade i leran igen.
De var tillbaka i samma hopplösa situation. Både mamman och ungen skrek efter hjälp och mamman blev allt tröttare och tröttare.
De försökte dra loss ungen igen, men hon ville bara tillbaka till sin mamma.
Teamet gjorde allt för att få bort ungen från leran.
I ett sista försök drog de bort henne med repet.
De försöker hålla kvar henne för att hon inte ska springa tillbaka till mamman.
Och tillslut springer hon åt rätt håll – tillbaka till flocken.
Men mamman är fortfarande kvar i hålet, och hon har inte långt kvar. Hon är utmattad och redo att ge upp.
En vuxen elefanthona kan väga upp till 4 ton och det kommer inte att gå att dra upp henne med handkraft. Lyckligtvis får de tag i en traktor.
Bit för bit drar de sedan upp elefantmamman ur hålet. Hon hjäper till själv också, med de sista krafter hon har kvar.
Hon ropar hela tiden efter sin unge.
Tillslut är hon fri och springer omedelbart tillbaka till sin flock där ungen väntar.
Tack till dessa fina människor som gjorde allt för att rädda elefantmamman och hennes unge!
Tack och lov kunde parkvakterna rädda både mamman och elefantungen. De är hjältar i min bok!