I ägget som Susan Hickman hittade låg en liten fågelunge, en stare, med naken kropp och stängda ögon.
Susan såg sig om för att se om det fanns ett fågelbo i närheten – men hur mycket hon än letade kunde hon dessvärre inte hitta något.
Hon förstod att ungen inte skulle överleva ensam – och eftersom den inte kunde lämnas där för att dö så bestämde hon sig för att försöka rädda den.
Men det är inte helt enkelt att ta hand om en fågelunge, då den behöver matas var 20:e-30:e minut under de två första veckorna.
Trots att det var en utmattande process vägrade Susan ge upp.
Hon kände en stark samhörighet till den stackars ungen – och med hjälp av en pipett matade hon honom om och om igen.
Fågelungen var också en riktig kämpe.
På något mirakulöst sätt överlevde han det första dygnet…
…och nästa dygn också.
Susan döpte honom snart till Klinger.
Snart öppnade Klinger ögonen.
Han fick fjädrar…
… och så småningom växte han upp till en stor, ståtlig fågel.
Snacka om förvandling!
Under sin återhämtning blev Klinger en naturlig del av familjen.
Här fick han massor av kärlek och omsorg.
Som den djurvän hon var hade Susan tidigt bestämt sig för att släppa tillbaka Klinger i det vilda så fort han blivit stor nog.
Men snart insåg hon att det skulle vara omöjligt.
Klinger var ju en tamfågel nu, helt främmande för livet i det vilda.
Han skulle inte överleva ensam nu heller.
Så han fick helt enkelt bo kvar hemma hos Susan.
Och det hade inte Klinger något emot!
Titta på den här underbara videon för att följa Klingers resa:
Dela vidare den här underbara historien för att visa hur viktigt det är att vi tar hand om våra djur!