”Kingsley hittades bunden vid ett träd ute på landet. Han hade blivit vanvårdad, slagen och utsvulten. Hans päls var matt och full med tovor eftersom den inte hade blivit borstad.”
”Efter att de rakat honom hittade de massor med sår på hans kropp. Några var gamla ärr och några var nya och fortfarande blodiga. Jag kan verkligen inte förstå hur någon kan slå en 7 kilos schnauzer. Jag önskar att de hamnar i helvetet.”
”När pälsen var borta kunde man se hur mager han var. Han hade blivit så illa behandlad så att han nu var rädd för människor, i synnerhet män. Men när jag såg den här bilden på honom blev jag kär. Jag visste att jag var tvungen att rädda honom.”
”Den kvällen adopterade vi honom :)”
”Första månaden i hans nya hem. Så mycket saker att öva på. Han behövde bli rumsren (han hade aldrig varit inomhus innan), träna på att inte skälla, träna på att bli trygg med oss (han tydde sig till mig snabbt men försökte fly när min man kom nära), bilfärder mm. Han visste inte ens hur man lekte med leksaker.”
”Mitt lilla troll :)”
”Han lärde sig allt så snabbt! Nu har det gått två veckor utan några olyckor hemma, och han har klarat av de flesta hund-saker som han behöver lära sig. Han älskar att leka apport, åka bil, gosa, grönsaker och torktumlade lakan (ja, han är lite konstig).
”Så här ser min pojke ut idag 🙂 Han väger precis som han ska och håller på att bli superfluffig. Vi ska ta honom till frisören för en riktig schnauzer-klippning den här månaden. Han har kommit så långt, och det har inte varit helt lätt. Men när han ligger och gosar i mitt knä och försikitgt ger mig en puss på handen eller i ansiktet, så vet jag hur tacksam han är och att det är värt allt jobb.”
Vilken underbar berättelse! Jag är så glad att Kingsley fick en ny chans och fick lära sig hur det egentligen ska vara att leva hundliv. Alla hundar förtjänar ett kärleksfullt hem!