I slutet av 1990-talet adopterade Sue McKenzie en liten hemlös kattunge, som hon döpte till Tom.
Redan från första början bildade Sue och Tom ett stark band, men den svartvita katten var inte som många andra katter.
Tom var väldigt självständig och reserverad gentemot andra människor. Han trivdes bättre ute i trädgården, än i soffan och fortsatte på många sätt att vara en gatukatt.
Men Sue älskade ändå hans speciella personlighet.
Däremot blev hon väldigt förvånad när Tom plötsligt började ändra på sitt normala beteende.
Efter att i stort sett varit samma katt under 20 års tid började Tom söka Sues närhet på ett sätt som han tidigare aldrig gjort.
Framför allt började han stryka sig och klappa på en speciell punkt på Sues kropp – hennes högra axel.
”Tom brukade aldrig söka kontakt på det viset, så jag tyckte det var väldigt märkligt när han började vara nära mig”, säger Sue till ITV News och fortsätter:
”Han brukade rafsa och stryka sig mot min axel och jama högt. Det gick till den punkten att det nästan blev en plåga”.
Sue var orolig att det var något fel med Tom. Hon tänkte inte på att det var katten som kanske försökte säga något till henne.
Hon tog med sin 20-åriga vän till en veterinär, men blev konfunderad när katten friskförklarades ganska snabbt.
Veterinären föreslog istället att det kanske var Tom som försökte berätta något för Sue.
Sue, som jobbat som sjuksköterska, trodde hon kände sin kropp så pass bra att hon skulle märka om hon var sjuk. Men veterinärens ord satte ändå igång tankarna och när hon kom hem kände hon att hon faktiskt hade något vid nyckelbenet.
Efter att ha besökt sin läkare avslöjade prover att Sue faktiskt hade en knöl vid axeln. Det visade sig vara Hodgkins lymfom – en form av cancer som drabbar lymfsystemet.
Sue fick diagnosen i augusti 2014 och kort därefter genomfördes en operation för att avlägsna knlölen.
Efter flera omgångar av kemoterapi är hon nu friskförklarad och mår bra – mycket tack vare Toms varning.
”Jag hade alltid trott djur har ett sjätte sinne för denna typ av saker”, säger Sue.
”Jag antar att jag är vid liv tack vare Tom. Han räddade mig, på sitt sätt”, säger Sue.
Våra husdjur gör oss på många sätt till bättre människor, men hur många djurägare kan tacka sina husdjur för att bokstavligen ha räddat deras liv?
Jag tycker i alla fall att hjältekatten Tom förtjänar en stor applåd för sitt vaksamma agerade. Gilla och dela gärna denna historia vidare på Facebook, om du tycker att fler borde få chansen att hylla honom!