Richard Dawson var ofta på besök hos sin Alzheimerssjuka mamma. Men mamman, 95-åriga Wilifred, var ofta ensam och Richard berättade att hon ofta gråter, blir arg och fresig, ofta för att hon är ensam.
Men en dag skulle saker och ting förändras. Hem till Wilifred kom nämligen en ny alldeles speciell vän. Men den hade inte två, utan fyra ben.
Wilifred skulle få träffa en liten terapihund, specialiserad på att faktiskt vara nära och ta hand om ”sina” patienter.
Direkt när hunden kom in i rummet, hoppade upp i soffan och började slicka Wilifred i ansiktet, hände något otroligt.
Wilifred började le. Hon sken upp som en sol – och Richard var inte sen med att försöka ta så många bilder som han möjligen kunde. För en annan person skulle en hunds närhet göra en glad. Men för Wilifred med Alzheimers, som grät var dag och ofta var arg, gjorde en hund stor skillnad i livet.
Richard la upp bilderna på Twitter där tusentals människor gillat bilden och fina kommentater och lyckoönskningar har kommit in. Och att inte stämma in i kärlekskören efter att ha sett dessa två är ju allt annat än omöjligt.
