Chloe Christos fick sin första mens när hon var 14, som många andra flickor.
Men Chole upptäckte snart att saker och ting i hennes kropp inte fungerade som för hennes jämnåriga kompisar.
I stället hamnade hon i en aldrig sinande mardröm som varade de kommande fem åren.
Chloe berättar för Daily Mail:
”Min mamma fick bokstavligen sköta om mig varje dag. Jag kunde inte göra någonting… Jag svimmade ofta, hade farligt lågt blodtryck och att köra bil eller gå på en promenad var otänkbart”, säger Chloe.
Chole förlorade 4,5 deciliter blod var fjärde dag under de här 5 åren. Under en normal mensperiod blöder man vanligtvis mellan 20-80 milliliter, alltså en knappt deciliter som mest.
Under 5 långa år var Chloe gisslan i sin egen kropp.
Hon kämpade hårt för att hitta en diagnos, men de allra flesta läkarna tog inte hennes problem på allvar.
Några avfärade hennes med att det bara handlade om ”kvinnobekymmer”.
”Det var väldigt jobbigt när jag kom in på akutmottagningar och läkarna vägrade att behandla mig”, säger Chloe.
Men när Chloe fyllde 19 fann hon äntligen en läkare som lyssnade och lyckades diagnostisera hennes problem.
Läkaren konstaterade att hon hade von Willebrands sjukdom, ärftlig blödarsjuka. Chloe hade några av de proteiner som är associerade med hemofili, ärftliga blödningsrubbningar som begränsar kroppens förmåga att koagulera blod.
Allt detta gjorde det svårare för Chloes kropp att stoppa blödningarna.
Men att bara få en diagnos löste inte Chloes problem.
Idag, 27 år gammal, jobbar hon som stylist och konstnär, och börjar få ett grepp om hur hon ska behandla sjukdomen.
Hon fick till en början järntillskott för sina blodförlusert och gick på en medicin som hjälpte hennes blod att koagulera. Men medicinen behöver tas kontinuerligt, och det fungerar inte alltid.
För några år sedan gav en läkare henne möjligheten att operera bort livmodern, men Chloe ville inte förlora chansen att bli gravid innan hon ens hade funderat på att skaffa barn.