Här kan du läsa Maries brev översatt till svenska:
Kära socialarbetare och detektiver,
Jag vill tacka er för att ni gjort mig lycklig med en varm och trygg miljö. Nu har jag ett hem som är fint och jag får mat tre gånger om dagen. Jag är Marie Rose Surprenant. När jag var en bebis gjorde de mig illa och ni jobbade med mitt case. När jag var liten skadade de mig och jag skulle inte kunna gå igen. Jag kunde inte gå för att de knäckte min ryggrad och den kunde inte fixas. De frågade mig på akuten hur jag hade skadats. Då ljög han och sa att jag hade ramlat från sängen. Det var där som du kom in i bilden och löste allt. Och du gjorde så att den elake mannen och ingen annan skadade mig.
Jag tror att om du aldrig hade hjälpt mig hade mitt liv fortfarande varit hemskt och ensamt. För de kanske inte skulle hjälpa mig, de skulle inte ge mig mat eller så skulle de slå mig igen om jag grät. Men nu mår jag mycket bättre. Nu har jag en trygg och lycklig atmosfär. Jag är också omringad av smarta människor.
Nu är mitt liv mycket bättre. Det enda som gör mig galen är vår hund som heter Jo. Han snarkar högt som en dammsugare och låter som en gammal man. Jag har också två katter, de heter Gypsy och Mr. Fluffy. Gypsy är helt grå och har gröna ögon. Hon gillar att leka med garnmöss, hon gillar att kila att riva dem. Hon är väldigt speciell och tycker om att hela tiden titta på det vi gör.
Och Mr. Fluffy är en svartvit katt som också har gröna ögon. Han tycker om att sova på sin stol hela dagen från klockan 10 till 17. Men han är aktiv på kvällarna. Jag älskar husdjur, men jag tycker också om ödlor. Min favorit är den skäggiga ödlan. Min klass i skolan har en skäggig ödla som husdjur som heter Mr.Cuddles.
Jag hoppas att ni fortsätter göra det ni gör för att göra världen till en bättre plats och för att få barn att känna sig skyddade. Jag hoppas också att oavsett hur stora eller små era fall är att ni åtminstone försöker hjälpa barnen.
Med kärlek,
Marie
Här är orginalbrevet:
Publicerad av Newsner familj, gilla gärna