Det var en vanlig dag i parken och kvinnan satte sig på en bänk nära lekplatsen. Bredvid henne satt en man.
”Det där är min son”, sa hon och pekade på en liten kille i röd tröja som lekte i en rutschkana.
”Fin pojke”, sa mannen och fortsatte:
”Tjejen i vit klänning på cykel där borta är min dotter”
Mannen tittade på sin klocka och ropade efter dottern.
”Är det inte dags att åka hem, Melissa?”
Hon svarade: ”Bara fem minuter till, pappa? Snälla, bara fem minuter till?”
Mannen nickade och Melissa fortsatte cykla runt på lekplatsen. Några minuter passerade och pappan ropade än en gång efter sin dotter.
”Ska vi åka nu?”
Melissas svar var detsamma som gången innan.
”Bara fem minuter till? Snälla pappa, bara fem minuter till?”
Han log och sa: ”ok”.
”Jisses, du är verkligen en tålmodig pappa”, sa kvinnan bredvid honom på bänken.
Han bara log försiktigt.
”Hennes storebror, Tommy, blev ihjälkörd av en rattfyllerist när han cyklade här i närheten förra året. Jag tillbringade aldrig så mycket med Tommy och nu skulle jag ge vad som helst för fem minuter till med honom. Jag lovade mig själv att aldrig göra det misstaget med Melissa.
Hon tror att hon får fem minuter till på sig att cykla. Men sanningen är den att jag får fem minuter till att se på när hon gör det”
Vill du ha fler likande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gillla-knappen nedan.