I parken en dag satte sig en kvinna bredvid en man på en bänk nära en lekpark.
”Det är min son”, där borta sa hon och pekade mot en liten pojke i röd tröja som åkte nedför en rutschkana.
”Det var en fin pojk du har”, svarade mannen, ”det är min dotter där borta på cykel, i vit klänning.”
Han tittade sedan på sin klocka och ropade till dottern: ”Vad säger du vännen, ska vi ta och gå nu?”
”Bara fem minuter till pappa, snälla? Bara fem minuter till!” ropade dottern tillbaka.
Mannen nickade mot sin dotter och hon fortsatte att trampa fram på cykeln och såg ut att vara världens lyckligaste lilla flicka. Minuterna passerade och efter en liten stund reste sig pappan igen och ropade till dottern: ”Är det dags att gå nudå?”
Men än en gång svarade hon bara: ”fem minuter till pappa, bara fem minuter till.”
Pappan log och sa ”okej”.
”Du var mig en tålmodig pappa”, kommenterade kvinnan som satt bredvid på bänken.
Pappan log igen och svarade: ”Hennes storebror blev ihjälkörd av en rattfull förare när han var ute och cyklade här i närheten förra året. Jag spenderade aldrig så mycket tid med honom och nu skulle jag ge vad som helst för att få fem minuter till med honom. Jag har lovat mig själv att inte göra samma misstag med min dotter. Hon tror att hon får fem minuter till att cykla på, men sanningen är att det är jag som får fem underbara minuter till att se henne leka och vara glad. Det betyder allt för mig.”
Den här pappan har verkligen varit med om något riktigt tufft men har förstått vad livet handlar om. Att få se sina nära och kära vara lyckliga och glada är mer värt än någonting annat här i världen. Du får gärna klicka på gilla om du håller med.