När studenten närmade sig för Lynzee fick hon ett tragiskt besked av läkarna: Hon hade drabbats av obotlig leukemi. Efter månader av behandlingar gav doktorerna beskedet som ingen kunde hantera – hon hade bara fyra månader kvar att leva.
Det tragiska beskedet chockade alla, men hennes familj och vänner gjorde allt för att hon skulle kunna leva vidare så normalt som bara var möjligt. De tog med henne på massor av ”normala” aktiviteter, och hennes vänner fixade så att hennes mammas hus blev helt handikappanpassat för Lynzees rullstol.
När Lynzees hår föll av på grund av behandlingar klippte hennes närmaste av sig håret för att stödja Lynzee i hennes kamp mot sjukdomen.
Att Lynzee bara hade fyra månader kvar att leva innebar att hon förmodligen skulle missa studentavslutningen. När skolan hörde det fick eleverna en idé som de ville förverkliga. De ville så gärna att Lynzee skulle får vara med om studentavslutningen att en tidigarelagd avslutning enbart för Lynzee planerades – och förverkligades.
Här är Lynzee på avslutningen tillsammans med hennes mamma och pappa.
Och här får Lynzee ta emot diplom och studentbevis. Skolan stöttade Lynzee hela vägen och såg till så att hon fick slutföra ett av hennes livs stora mål. Skolans rektor Gregg Brown höll ett väldigt känslosamt tal till tonåringen: ”Lynzee är en väldigt speciell ung kvinna här på skolan som är älskad av oss alla. Hon vill ta studenten här, och vi vill verkligen se till så att hon får göra det.”
Lynzee inspirerade hela skolan i sin kamp. Hon höll hela tiden humöret uppe och var glad och positiv. Alla inspirerades av hennes livslust. Tröjor trycktes upp med texten ”Never Give Up” som en hyllning till Lynzee.
Hennes lärare och softbolltränare Kathy Mehringer sa så här under ceremonin: ”Dagen då du blev läraren och jag studenten visade du mig vad det betyder att ha en familj och drömmar om framtiden. I dag är din dag. En fantastisk dag. Din studentdag. Jag älskar dig.” Hennes tröjnummer 20 pensionerades och hissades i skolans tak.
Bara några dagar efter den fantastiska studentdagen orkade inte Lynzees kropp längre och den gav upp. Massor har skrivits om vad hon har betytt för skolan och skolkamraternas inställning till livet. Hennes mamma Warren uttryckte det allra bäst: ”Lynzee lämnade efter sig ovillkorlig kärlek. Hon gav det, och när hon blev sjuk, tog hon emot det. Som Lynzee alltid sa: ‘Ge aldrig upp.’ Hon var väldigt stark. Hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan.”
Hennes skolkamrater sörjde att Lynzee inte klarade det hela vägen till den riktiga studentdagen. Som en hyllning till henne bar alla elever orangea band.
På Facebook-sidan I Love Lynzee Project har hennes minne fortsatt att hedras, och vännerna startade en insamling för att familjen skulle ha råd med alla behandlingar. På bara ett par månader donerades över 100 000 kronor. Den här bilden nedanför delades på Facebook-sidan bara några dagar efter hennes bortgång.
Bildkälla: Facebook.
Berättelsen om Lynzee är något som alla borde läsa och ta till sig av. En viktig påminnelse om att livet är skört, och trots tunga dagar ska vi alltid försöka se livet från den ljusa sidan.
Publicerad av Newsner familj, gilla gärna