Läkaren tyckte att Madelines mage var ovanligt svullen och hans ansiktisuttryck förändrades genast.
”Man kunde se hur läkarens ansikte förändrades. Jag tror att vi båda visste att det här inte skulle bli något vanligt läkarbesök,” säger Michael.
Efter att Madeline genomgått fler undersökningar kunde de konstatera att hon, vid bara två månaders ålder hade fått cancer.
Men det dröjde inte länge förrän familjen fick mer dåliga nyheter. Isabella började också uppvisa samma symtom som sin syster. Det hade båda fått exakt samma sorts cancer på exakt samma ställe.
Systrarna blev sämre och sämre, men fick starka cellgifter för att döda cancercellerna som spridit sig i deras små kroppar.
Cellgifterna var så starka att inte ens föräldrarna fick träffa sina egna barn, de var alldeles för känsliga, och fick inte utsättas för någonting som eventuellt kunde skada dem.
Men alla vet att av vi mår bra at närhet och kroppskontakt, så i hopp om att flickorna skulle må lite bättre placerades de ihop under andra cellgiftsomgången.
Man såg genast att flickorna kände igen varandra. De började le och röra sig ivrigt, någonting de inte gjort på länge.
Efteråt gick det snabbt åt rätt håll och för varje vecka som gick mådde flickorna lite bättre.
Inte många månader efter att familjen fått de fruktansvärda nyheterna ringde telefonen. Det var den 14:e december och familjen hade dekorerat huset för att snart få fira jul.
I telefonen fick de höra de som familjen så ivrigt hade väntat på. Båda flickorna var friska och man kunde inte hitta några spår av cancer i deras kroppar.
Sedan dess har familjen firat flera jular ihop, och flickorna är lika glada och spralliga som andra tjejer i deras ålder, trots det hemska de behövt gå igenom.
Här kan du se ett inslag om Isabella och Madeline:
Vilka kämpar Isabella och Madeline är! Dela om du också hatar cancer!