”Det här är min fru som tar en tupplur. Om en timme hon kommer hon att vakna, sätta på sig arbetskläderna och göra sig redo för jobbet.
Hon kommer kontrollera alla prylar som hon behöver i jobbet mycket noggrant, hon kommer att fixa till håret och sminka sig snabbt. Som vanligt kommer hon klaga på att hon ser trött ut. Som vanligt kommer jag absolut inte hålla med henne och fixa en kopp kaffe åt henne.
Hon kommer att sitta i soffan med benen i kors och försöka dricka kaffet, samtidigt som lilleman är glad och klättrar överallt på henne.
Ibland kommer hon titta planlöst ut över rummet, samtidigt som vi pratar. Hon svävar bort och tänker på sitt kommande skift. Hon tror att jag inte märker något.
Hon kommer att pussa vårt barn, hon kommer att kyssa mig och hon kommer att lämna huset för att gå och ta hand om människor som upplever den värsta dagen i sitt liv. Bilvrak, skottskador, explosioner, brännskador och brutna ben – arbetare, fattiga, präster, missbrukare och prostituerade – mödrar, fäder, söner, döttrar och familjer – det spelar ingen roll vem du är eller vad som hänt dig.
”Hon kommer att ta han om dig.
Hon kommer hem 14 timmar senare och tar av sig skorna från värkande fötter som vandrat igenom blod, galla, tårar och sot. Ibland vill hon inte prata om det. Ibland hon inte kan vänta med att få prata om allt”.
”Ibland kommer hon hem och skrattar tills skrattet övergår i tårar och ibland kommer hon hem och bara gråter. Men oavsett vad kommer hon finnas på sjukhuset när det är dags för nästa skift.
Min fru är sjuksköterska. Min fru är en hjälte.
Om bara alla kunde visa så här mycket kärlek, stolthet och respekt för sina älskade skulle världen vara en bättre plats. Och visst förtjänar speciellt sjuksköterskor, som sliter hårt för en rätt dålig lön, allt stöd och alla lovord de kan få? Håller du med om det får du gärna dela artikeln vidare.