Kära Christine:
Jag är besviken på dig, min dotter. Du är rätt i att det finns en ”skamfläck i familjen”, men det är inte som du tror. Att slänga ut Chad från ditt eget hem, bara för att han sa att han är homosexuell, är den verkliga ”styggelsen” i allt detta . En förälder som förkastar sitt barn är vad som verkligen vad som ”inte är naturligt”.
Det enda intelligenta jag hört dig säga i allt detta är att ”du inte uppfostrade din son till att bli gay”. Självklart inte.
Han ”valde” inte detta, han föddes bara så här, precis som om man föds vänsterhänt. Du har dock gjort ett val. Du valde att såra honom, att vara trångsynt och bakåtsträvande. Så, när vi ändå håller och förnekar våra barn, tar jag tillfället i akt och säger adjö till dig. Jag har nu ett fantastiskt barnbarn att ta hand om, och då har jag inte tid för en hjärtlös dotter som dig.
Om du hittar ditt hjärta någonstans, slå oss en signal.
/Pappa
Här ovan är det som påstås vara originalbrevet, som postats på flera sajter senaste åren. Jag vet inte om hela historien är helt sann, men jag tycker ändå den bär ett viktigt budskap och är värd att sprida.
Vill du ha fler artiklar som denna i ditt flöde så klickar du bara på gillaknappen nedan.