Marcus hade precis kommit till sin favoritrestaurang för att avnjuta sin lunch. Han satte sig vid ett bord för att äta – men avbröts av skratt.
Från toaletten hörde han några tonåringar skratta högt, och han gick dit för att se vad som stod på.
Inne på toaletten fick han se någonting som förändrade hans syn på livet. Tonåringarna skrattade inte åt någonting roligt, utan åt en äldre man som var inne i ett av båsen. Den äldre mannen grät. Han hade fastnat på toaletten och kunde inte ta sig upp för egen maskin.
Marcus förstod inte vad som som fanns att skratta åt. Utan att tveka gick han mot båset och frågade hur det var med mannen. Han berättade att han inte var tillräckligt stark för att ta sig upp för egen hand, då han lämnat sin käpp utanför.
Han bad mannen att låsa upp dörren, vilket han också gjorde. Marcus hjälpte den äldre mannen på fötterna, drog upp byxorna och knäppte bältet. Den gamla mannen skämdes med tårar i ögonen, men gav Marcus en lång varm kram.
De skakade händer och Marcus gick direkt fram till tonåringarna och sa att de var tvugna att be om ursäkt, innan han satte sig ner och fortsatte äta sin lunch.
Världen behöver fler som Marcus. En person som tänker mer på andra och kan sätta sig in i en annans situation, även fast han ännu inte blivit så pass gammal så han behöver käpp för att kunna gå.
