Moa Wåhlander från Linköping, var tio år när hon förlorade sin mamma Gudrun i bröstcancer. Hennes föräldrar var skilda, och Moa och hennes lillebror Ole som mest bott hos sin mamma fick då flytta till sin pappa på heltid.
– Även om vi var ledsna fanns det en trygghet i att vår pappa fanns kvar och tog hand om oss, säger Moa i en intervju med Expressen.
Bara några år senare, när Moa är 17 år, hände det som inte fick hända. Moas pappa diagnostiserades med prostatacancer. Till en början menade läkarna att prognoserna såg ljusa ut, men det kom snabbt att ändras och bara ett halvår senare avled Moas och Oles pappa.
Inom åtta år hade barnen fått ta farväl av båda sina föräldrar, och sorgen och ovissheten var stor. 13-årige Ole skulle få växa upp utan sin mamma och pappa, och Moa var mitt i tonåren, men trots sin unga ålder visste hon vad hon skulle göra för att få livet att gå vidare. När hon fyllde 18 år ansökte hon om ansvaret för sin lillebror. Ett halvår efter pappans död gick hennes ansökan igenom.
– Man måste fokusera på det som är bra i sin närvaro. Man måste så klart få vara ledsen, men livet måste få gå vidare. De som har gått bort skulle inte önska något annat än det, tror jag, säger Moa till Expressen.
Idga är Moa 19 år och jobbar som butikschef i Linköping. Hennes liv ser inte ut som de flesta tonåringars, då hon jobbar heltid samtidigt som hon tar hand om sin lillebror som bor i lägenheten hon äger.
– Man måste lära sig acceptera sådant man inte kan förändra. Är jag 19 år och har hela livet framför mig kan jag inte bara ge upp. Det finns hur mycket som helst framför mig som jag vill uppleva, som jag drömmer om. Så länge man själv inte är sjuk måste man fortsätta, säger Moa.
Ikväll kan man höra Moas berättelse i Cancerfondens insamlingsgala som sänds på TV4 och TV4play.
19-åriga Moa valde att hålla styrkan uppe för sin lillebror. Hennes inställning till livet är en sann inspiration. Dela gärna om du håller med.