Medeltidsbyn Craco ligger vid den italienska stöveln i regionen Basilicata. Den gamla stadskärnan är strategiskt belägen på en klippformation, med omgivande kullar som inramning. Den högklassiga och imponerande arkitekturen gör att staden ligger prydligt inbyggd i landskapet.
Staden grundades omkring 540 e.Kr. av greker som hade flyttat inåt landet från kusten. Gravar som har hittats i området dateras tillbaka 700-talet f.Kr, vilket tyder på att den ursprungliga bosättningen grundlades på järnåldern.
Stora delar av staden byggdes uppe på en 400 m hög klippa. En imponerande syn, men också med en baktanke. Den perfekta panoramautsikten gav goda möjligheter att upptäcka eventuella angripare i tid.
Staden överlevde också det flesta plågorna i form av tjuvar och banditer under sin tusenåriga historia. Men slutligen dukade Craco under efter flera förödande jordskred. Staden kunde inte besegra naturens krafter.
Till slut blev också staden obeboelig. År 1963 fick de sista 1 800 invånarna besked om att de måste lämna Craco, för sin egen säkerhet. De flesta flyttades till Craco Peschiera, en nybyggd stad bara några kilometer bort i dalen.
Men flytten gick inte helt smärtfritt för invånarna, som älskade sin gamla medeltidsby. Många tvingas leva i tältstäder och baracker under evakueringen. I åratal kämpade den italienska regeringen för att skapa bättre boendealternativ för de drabbade.
Efter den svåra jordbävningen 1980 övergavs den gamla stadskärnan helt. Sedan dess har Craco stått övergiven, men på grund av den unika miljön har flera filmer spelats in där, bland annat Bond-filmen Quantum of Solace och Mel Gibsons The Passion of the Christ.
Trots att staden sakta förfaller, så är flera byggnader och gator fortfarande i stort sett intakta med originaldetaljer. Som en påminnelse om det liv som en gång fanns innanför murarna.
Det magnifika kastellet i Craco har också klarat sig förvånansvärt bra. Visst är det vackert?
Men framför allt sticker stadens medeltida kyrkor ut. Craco var ett religiöst centrum och än finns spåren av kvar.
Chiesa Madre di San Nicola Vescovo var stadens största kyrka och för de turister som tar sig hit finns det både ett och annat att upptäcka på väggarna.
Förr i tiden var klostren också platsen där några få, lyckligt lottade fick sin utbildning. Något som denna målning i stadens gamla bibliotek vittnar om.
Sex religiösa festivaler hålls i området kring gamla staden varje år, mellan maj och oktober. Här finns fortfarande en liten kyrka som rymmer rester från den mumifierade kroppen av St. Vincenzo, stadens gamla skyddshelgon.
San Vincenzo var en soldat i romerska armén och dog som martyr, eftersom han vägrade att ta avstånd från kristendomen när det var lag på att dyrka kejsaren Marcus Aurelius. Hans reliker fördes till Craco den 4 juni, 1792 och flyttades sedan till en ny kyrka efter den gamla staden kollapsade. Inne i kistan ligger den vaxade kroppen, klädd som en romersk soldat och i en tillbakalutad ställning.
I dag är Craco ett populärt turitmål och har besökare för alla världens hörn. Fokus ligger nu på att bevara staden för kommande generationer. Gamla bybor har även startat en stiftelse för att informera och samlas kring sin förlorade by.
Den privata organisationen World Monument Fund (WMF) samlar in medel för att bevara världens kulturarv och tog 2010 upp Craco sin lista. Kommunen också säkrat både EU-stöd och lokala finansiärer som förhoppningsvis kommer bidra till att bevara denna fantastiska plats.
Och som jag hade velat besöka detta ställe! Det verkar vara en fantastiskt fin plats med så mycket att se och så mycket historia. Dela gärna vidare denna om du också skulle vilja åka hit någon gång i livet!