Det hela startade när Nils ”Pliggen” Lindéns barnbarn bad honom att komma ned till ishallen och knyta när hans klass hade skridskotimme.
– När jag kom dit var det 40 barn, två lärare och jag. Jag insåg direkt att det inte skulle fungera, säger Nils till SVT.
Det fanns helt enkelt inte tid att hinna få på alla barnen skridskorna tillräckligt fort för att de skulle kunna utnyttja hela timmen. Men Nils fick en idé. Nästa gång tog han med ytterligare några pensionärer. I dag – fem år senare – är de nio. De hjälper tilll med knytning, hjälmpåtagning och matsäck. Tack vare gubbarnas hjälp kan barnen göra det som de är där för att göra: Åka skridskor.
– Responsen från barnen och skolan är fantastisk. Vi var med på luciafirandet som inte ens föräldrarna fick vara med på och dessutom blev vi bjudna på smörgåstårta av lärarna till skolavslutningen, säger Johnny Erixson, en av ”Knytgubbarna”.
Namnet då, var kommer det ifrån? Jo, det har barnen hittat på. Och det råder inga tvivel om att ”knytgubbarna” är populära bland de små.
– När ungarna får se mig så slänger de cykeln och kommer och ger mig en kram, säger Nils Lindén.
Innan jul fick Nils en förfrågan om han kunde anordna skridskoåkning för asylbarnen i Fellingsbro. Nils och en knytgubbe till ställde upp.Gensvaret var stort, 30 barn och 15 föräldrar kom så nu åker dom skridskor varje vecka.
Är inte detta helt underbart? Alla städer borde ha ett gäng ”Knytgubbar”!
Publicerad av Newsner Solsken, gilla gärna:v