Johan följde den otäcka händelsen på tv i Australien. Så här skriver brodern på sin blogg i tidningen Barometern:
”Detta är antagligen det värsta jag någonsin har upplevt. Jag grips av panik. Onda tankar snurrar i mitt huvud. Förlamning. Bruten nacke. Och den värsta tanken av dem alla; tänk om min bror försvinner ifrån mig, ifrån oss. Mitt huvud blir tungt och dåsigt. Jag är nära på att svimma. Alla onda tankar blir för mycket. En mardröm.
På FaceTime får mamma hemma i Kalmar tag i mig. Min blick möter en söndergråten mor, en apatisk far och en förstörd syster i vårt föräldrahem.
Mitt i allt hör vi en motståndarklack. Ja en stor del av klacken – inte bara ett fåtal personer – som önskar vår älskade Erik död. ”Låt han dö, låt han dö, låt han dö”. Varför önskar de en ung kille, som bara gör det han älskar, döden? En kille som är en bror, en son, en pojkvän.”
De första rapporterna kring Erik Israelssons skada var dock positiva. Han kunde känna på benen och fick tillbaka medvetandet. Han fördes till sjukhus för ytterligare undersökning. AIK har i efterhand bett om ursäkt för supportrarnas agerande under de där hemska minuterna.
Johan Israelsson avslutar texten med både en uppmaning och en förhoppning, som jag hoppas alla kan ta till sig.
”Jag vill tro att människan är bättre än så här. Jag vill tro på humanitet. På medmänsklighet. Ett samhälle där vi tar hand om varandra. Där vi älskar. Inte hatar.
Och fotbollen. Den ska vara fin. Den ska vara vacker. Inte mörk. Inte hård. Inte kall.
Erik är en derbyhjälte. En Bajenhjälte. Och kanske till och med en Bajenlegend som några skrev. Men det spelar egentligen ingen roll. Inte för mig. För mig kommer han alltid att vara världens finaste bror. Och det är det som betyder något.”
Här kan du läsa inlägget i sin helhet.
Publicerad av Newsner, gilla gärna