Mammans ord som får blodet att isa sig på alla föräldrar: ”Min dotter sprang rakt ut i gatan…”

Tess Ekberg och David Hjertén gör tillsammans den populära föräldrapodcasten ”Världens sämsta föräldrar”.
Från och med i dag finns de även här på Newsner, i bloggformat. Och i det första inlägget skriver Tess om föräldrars olika rädslor.

Vet du vad du är mest rädd för? Jag vet och tänker tyvärr alldeles för ofta på det – och alltid med ett panikartat motstånd.

Är inte vi svenskar är ett alldeles extra nervöst och ängsligt folkslag? Trots att vi är inbäddade i trygghet så är rädslan för att råka hamna snett och inte passa in ändå det drivmedel som får oss att gå upp ur sängen på morgonen – och prestera satan.
För som man oroar sig ändå. För tänk OM. Vad som helst kan ju faktiskt hända! Det hör man ju om hela tiden.

Lev dig in i följande scenario; Du ser på nån harmlös film, mumsar på farliga cancerframkallande chips, det blir sent, mobilen laddar ur, du somnar dreglandes på soffan och försover dig och missar ett svinviktigt jobbmöte dagen efter. Du får då sparken, blir ensam, svindeppig och hamnar till slut på gatan och omkommer hastigt i coronaviruset.

Eller! Så hinner du till det svinviktiga jobbmötet, men får istället ett samtal från dagis.
Det knyter sig hårt i magen. Varför ringer de plötsligt mitt på dagen? Du svarar och en påtagligt nervös och allvarsam röst meddelar att din dotter är försvunnen från parken som de lekt i och nu har de ringt polisen. Den bottenlösa skräcken växer ohämmat inom dig.

Eller! Det som på riktigt hände var att jag varken försov mig eller fick sparken. Men efter hämtning på förskolan stod jag och småsnackade med en annan förälder vid trottoaren.
Min yngsta dotter satt förnöjd i vagnen då min äldsta dotter plötsligt sprang rakt ut i gatan. En bil kom i hög fart men den hann tack och lov tvärstanna i tid. Tack du magiska änglavakt, men som jag grät och var skärrad i veckor efteråt över tanken på hur illa det hade kunnat gå.

Katastrofer kan hända och händer hela tiden. Det har man ju hört. Jag undrar så om man någonsin kan hitta ett sätt att leva med alla sina rädslor? Eller finns de nedärvda i våra stäppvandrarhjärnor – just för att få oss att överleva? Eller är det jag som måste lära mig att leva sida vid sida med min plågsamma fantasi?

Tess Ekberg,
Från podcasten – Världens Sämsta Föräldrar

Här kan du lyssna på senaste avsnittet av podcasten:

Exit mobile version