”Mina föräldrar jobbade heltid så jag var hemma hos en granne efter skolan tills de kom hem. Min granne hade två döttrar: 6 och 10 år gamla. 6-åringen var min bästa vän och oftast lekte vi i deras trädgård, eftersom hennes mamma hatade när det var oväsen i huset.
En dag regnade det, så då lekte vi på övervåningen. Jag antar att vi var för högljudda, eftersom mamman sa till sin dotter att hon skulle gå ut och hämta en grov kvist från en buske.
Jag kom in i köket och såg min vän böjd över en stol, och hon blev slagen med kvisten av sin pappa. Det var blodmärken på hennes rygg och ben. Våra föräldrar slog aldrig oss som barn, så jag fick panik. Jag sprang upp igen och ringde 112 (911 i USA), som man får lära sig att göra vid en nödsituation redan när man är 7 år gammal.
Jag berättade för operatören vad som hände och de skickade en polisbil direkt. Socialen besökte huset regelbundet efter det.
Jag fick aldrig mer komma dit och leka, och mina föräldrar var arga över att de behövde lägga sina sparpengar för en barnvakt efter skolan. 20 år senare är jag väldigt stolt över mig själv för att jag försökte stoppa en våldsam attack på en 6-åring.”
Här kan du läsa originalinlägget. (På engelska)