Min make och jag besökte ett konvent för personer som är intresserade av olika typer av japansk kultur i helgen och när alla höll på att packa ihop sina saker fick vi plötsligt syn på en medelålders man som smygfotograferade en utställares bakdel bakifrån medan hon böjde sig över ett bord. Hon var inte utklädd eller något utan bar bara en tunn vit kjol.
Fem eller sex kvinnor, inklusive utställaren, upptäckte vad som pågick. Men som de flesta av oss vet blir man lätt paralyserad av chocken och avskyn inför något liknande. Men inte min make. Han reagerade snabbt som blixten och sprang fram mot bordet och till mannen. Högljutt (och med all rätt) fick han allt fokus att hamna på mannen.
Min make är normalt en riktigt tystlåten person, en riktig teddybjörn. Han höjer aldrig sin röst och hamnar aldrig i trubbel. Men nu var han otrolig. Han stod där och läxade upp mannen, sträckte ut sig i sin fulla längd och höll sina armar över bröstet som en riktig chef. Smygfotaren krympte ihop i sina skor och skyndade sig att ta bort bilderna från kameran samtidigt som han försökte förklara att han ”bara gillade hennes kläder” och ”bara skulle ta en bild”.
Vid det här laget hade allt fler flyttat sitt fokus till den här mannen och många började nu skälla på honom. Till sist såg smygfotaren ingen annan utväg än att fly platsen så han rusade ut därifrån, röd av skam inför att ha blivit påkommen och konfronterad.
Så ja, jag ville bara dela den här historien om min hjälte. Allt som krävs är att någon säger ”Nej, det där är inte okej” och förhoppningsvis kan jag vara den personen en dag.
Dela gärna det här vidare om du också tycker att kvinnans make gjorde rätt när han konfronterade den här obehagliga smygfotografen.