Jag brukade arbeta för ”Spirit Halloween”, vilket helt enkelt är en butik som har öppet mellan september och november. Men chef var en nära 2 meter lång hårdrockare. Utan tvekan en av de häftigaste killarna jag någonsin hade träffat. Han hade ett stort skägg som han färgat blodrött, så att ni får en bild av hur han såg ut. Det första han sa till oss var ”Jag värderar mina anställda högt över några otrevliga kunder, vilken dag i veckan som helst. Såna idioter kommer och går, men ni är här för att stanna.”
Hur som helst, en dag kom det in en grabb i butiken som betedde sig riktigt illa på sminkavdelningen. Den här lilla idioten drog bara runt och rev ner saker helt utan anledning. Jag gick dit och började plocka upp sakerna och ställde tillbaka de på hyllorna. Men den lilla odågan fortsatte bara och rörde sig neråt i gången och rev ner fler saker ända tills jag konfronterade honom och bad honom sluta.
Notera att jag inte lyckades hitta hans mamma då vår butik alltid var packad med kunder. Nåja, när jag hade bett den här lilla killen snällt i några minuter, men inte nått fram till honom då han bara fortsatte att riva ner saker, tappade jag helt enkelt tålamodet och skrek ”SLUTA!” så högt jag bara kunde. Killen frös till och såg skräckslaget på mig och självklart kom då hans mamma gående runt hörnet.
Hon tappar det fullständigt och börjar skälla på mig för att jag skrikit på hennes son, trots att jag försöker förklara situationen för henne (vilket hon borde kunnat räkna ut själv med tanke på vilken röra av smink det var över hela gången där vi stod). Hur som helst, efter ungefär en minuts diskussioner skriker hon till mig att hämta min chef. Jag accepterar och ropar på honom på radion:
”Jesse, vi har en liten situation här. En arg kund vill prata med dig.”
”Jag kommer direkt”, svarade han.
Så fort jag slutat prata med min chef fortsätter kvinnan att skrika på mig. Jag säger inte ett ord utan låter bara ilskan växa inom mig. Hon börjar bli ganska högljudd vid det här laget så jag ber henne att ”snälla lugna ner dig, du ställer till med en scen och stör de andra kunderna.”
Ingen reaktion. Så jag fortsätter ”Snälla frun, jag måste be dig att sluta skrika annars måste jag be dig att gå härifrån.” Detta får henne dock bara att skrika ännu högre. Så till sist tappar jag tålamodet igen och skriker ungefär ”Antingen lugnar du ner dig omedelbart, eller så försvinner du ut från affären!”… Samtidigt kommer min chef upp bakom henne.
Hon ser honom, jag ser honom, och hon tittar tillbaka på mig med ett förnöjt leende, säker på att hon har vunnit. Jesse tittar på röran på golvet, sen på pojken och mamman och sedan sträcken han ut armarna och ropar: ”Du hörde honom! Försvinn ut ur min affär omedelbart!”
Jag har aldrig tidigare sett någon skynda sig så mycket för att komma ut ur en affär. Jag önskar att jag fortfarande jobbade med Jesse.
Här kan du läsa originalinlägget på Reddit. (på engelska)
Tycker du också att chefen gjorde rätt som skickade ut den otrevliga kunden och hennes son? Då får du gärna klicka på dela här under så att fler kan få läsa om hur han stöttade sin anställda på ett alldeles förträffligt sätt!