Min mamma lärde mig läsa när jag var fyra år gammal. Det var hennes första misstag.
En dag när jag var inne på badrummet upptäckte jag att dörren till badrumsskåpet stod på glänt.
Jag började läsa på lådan som stod i skåpet.
Sedan gick jag raka vägen till mamma… och frågade varför hon förvarade ”servetter” i badrummet. Hörde inte de hemma i köket?
Utan någon vilja att kränga på mig onödiga fakta om puberteten i sådan ung ålder så svarade mamma kort att de där servetterna var till för ”speciella tillfällen”.
Låt oss nu spola fram klockan några dagar… till min mammas födelsedag.
Mina föräldrar åkte hemifrån för att hämta upp några släktingar inför middagen. Mamma hade gett hela familjen uppgifter att sköta medan de var borta.
Min uppgift? Den var att duka bordet.
När de återvände kom först min morbror in i matsalen. Han bröt omedelbart ut i ett gapskratt.
Sedan kom hans fru, som flämtade till och började fnissa.
Därefter kom min pappa, som kiknade av skratt.
Sist men inte minst kom mamma… som nästan dog av skam när hon såg dukningen på bordet – med en servett för ”speciella tillfällen” på varje tallrik, med gaffeln varsamt placerad ovanpå.
Jag hade till och med stoppat in de små vingarna så att de inte hängde utanför kanten!!
Min mamma frågade mig varför i hela friden jag hade använt de här och mitt svar fick, så klart, de andra vuxna att bryta ut i ännu högre skrattsalvor.
”Men mamma, du SA JU att de var för speciella tillfällen!”
