”När min son, Mark, gick i tredje klass sparade han hela sin veckopeng i två månader för att kunna köpa julklappar till de han älskade. Han hade sparat ihop tvåhundra kronor. Den tredje lördagen i december berättade Mark att han hade gjort en lista och att han hade pengarna i fickan.
Jag körde honom till en affär som hade allt han ville köpa.
Mark tog en korg under sin arm och gick runt för sig själv medan jag väntade utanför affären och läste en bok. Det tog 45 minuter för Mark hatt hitta presenterna. När han närmade sig kassan hade han ett stort och stolt leende på sina läppar. Kassörskan slog in varorna samtidigt som jag tittade åt ett annat håll.
Mark hade hållit sig inom sin budget och skulle ta fram sina pengar ur sin ficka. Men pengarna var borta. Det fanns ett hål i hans ficka, men inga pengar,
Mark stod i affären och höll sin korg samtidigt som tårarna rann ned för hans ansikte. Hela hans kropp skakade för att han var så ledsen.
Sen hände något fantastiskt.
En kund i affären gick fram till Mark. Hon böjde sig ner och tog honom i sina armar och sa till honom:
”Du skulle göra mig en stor tjänst om jag fick ersätta dina pengar. Det skulle vara den största gåva du kan ge mig. Jag ber dig bara om att när du är vuxen så gör du något liknande för någon annan. När du hjälper den personen, så kommer du må lika bra som jag gör just nu”.
Mark tog pengarna, torkade sina tårar och gick fram till kassan. Det året tror jag vi alla njöt av presenterna lika mycket som Mark gjorde av att ge de till oss.
Jag skulle vilja säga ”tack” till den underbara kvinnan. Jag skulle vilja säga till henne att fyra år senare gick Mark runt och samlade in filtar och jackor när en brand härjade svårt i staden intill – och att han tänkte på henne. Jag skulle vilja berätta att för henne att varje gång jag ger mat till hemlösa så tänker jag på henne. Och jag lovar henne at mark kommer aldrig glömma att göra det hon bad honom om.”
Dela gärna den här berättelsen så kanske vi alla kan hitta någon som vi kan hjälpa lite extra!