”En gång hittade jag en stor summa pengar i ett kuvert som låg på marken vid en butiksparkering. Jag gick till polisen och berättade för dem.
Men jag berättade inte hur mycket det var eller vad som var i det. Jag lämnade bara mitt namn och telefonnummer och sa att ifall det kommer in någon och personen kan berätta hur mycket och på något annat vis identifiera det kommer jag ge det till dem.
Polisen försökte ta det ifrån mig men jag tillät dem inte.
Efter ungefär tre veckor och inga samtal från polisen, gick jag till lokaltidningen och satte in en annons.
Under första dagen fick jag minst 25-30 olika samtal och du kommer inte tro mig hur många bluffsamtal och stridslystna personer som ringde mig.
Morgonen efter ringde telefonen lite efter sex på morgonen. Det var en äldre man i luren och han sa att summan var 14,500 dollar i ett stort, vitt, affärskuvert. 13 000 dollar av pengarna var i 100 dollars sedlar, och resten var i 20 dollar sedlar.
Han hade sålt en antik bil, mött personen som skulle köpa bilen på parkeringen vid affären som jag hade hittat kuvertet. Och han hade ingen aning hur han tappade kuvertet. Han skulle ge pengarna till sitt barnbarn så hon kunde gå på college.
Jag är glad att jag inte gav det till polisen för jag vet att pengarna aldrig hade nått den äldre mannen då.
Han erbjöd mig en belöning men jag nekade respektfullt för att jag förväntar mig inte att få betalt för att göra det rätta.”
Om denna historia är sann eller inte vet jag inte, men om den är det förtjänar denna person en medalj!