”På gymnasiet blev jag placerad på en internatskola. En dag i mitten av september blev jag avsläppt av pappa för skolstarten. Han gav mig en hundralapp och körde i väg. Sedan hörde jag aldrig från honom igen och han betalade aldrig min terminsavgift.
Så från 15 års ålder jobbade jag med allt jag kunde komma över. Med en timlön på 50 kronor kom jag inte i närheten av att betala avgiften, men skolan var snäll och lämnade mig inte i sticket tack vare att jag skötte mig både i och utanför skolbänken.
Sedan kom vi till examen. Jag öppnade mitt diplom och hade förväntat mig att se en sluträkning på tusentals kronor. Men i stället låg där en lapp.
”Grattis till examen. En grupp människor som tror på dig och älskar dig har tagit hand om dina räkningar. Vi är stolta och glada över ditt diplom”.
Jag insåg senare att det var min kompis pappa, en rik tandläkare, som samlat in pengar tillsammans med sina golfvänner, eftersom han tyckte det var katastrof att någon under 18 skulle behöva betala själv.”
Vänliga gester kan verka små och enkla att göra, men de ekar i oändlighet.
Dela gärna denna historia vidare om du håller med.