Jag var en av kanske tre öppet homosexuella barn på en katolsk skola. Det var helvetet på jorden, om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag hade det värst av oss alla, då jag hade oturen att vara både homosexuell, ganska feminin och av asiatiskt ursprung, medan de andra två var vita och atletiska.
Jag blev ganska allvarligt mobbad och det hela kulminerade i en incident där någon bjöd ut mig och när jag gick för att träffa honom efter skolan var han där tillsammans med sina vänner. De spöade upp mig och kissade på mig och de höll ner mig på marken och klippte av mitt hår.
Mina föräldrar var galna och vände sig till skolledningen och några pojkar blev avstängda, men inget väsentligt gjordes någonsin.
Några veckor senare fick jag klart för mig att attacken hade blivit filmad och nu spred runtom på skolan.
Jag fick en kopia av en av mina vänner. Det var ganska upprivande att se, men det viktigaste var att de flesta av pojkarnas ansikten syntes och gick att känna igen och flera röster gick också att urskilja.
Varje år har vår skola en stor sammankomst för att ta avsked av klassen som tar studenten och dela ut diplom till de som stått för enastående akademiska insatser. Det är musikuppträdanden och liknande där skolans talanger kan visa upp sig och andra underbara saker.
Det visas också ofta en hemmavideo som avgångsklassen filmat för att säga farväl, ofta till tonerna av någon vidrigt smörig populär sång om avsked och minnen.
Det här året var killarna i kontrollrummet ovanför aulan några av mina närmsta vänner. Ingen ville ha det jobbet då alla ville vara inne i aulan och ta examen tillsammans med alla andra, men där uppe fick de oändligt med smörgåsar från kafeterian och kunde ta det lugnt medan alla andra svettades i sina fula kläder. Och de kunde byta ut studenternas avskedsvideo med videon som visar hur jag blir attackerad.
Videon började spela nästan direkt när alla hade fått sina examensbevis och diplom.
Projicerad på en sex meter hög skärm, med ljud från aulans utmärkta ljudanläggning spelade mina vänner upp videon på den våldsamma och homofobiska attacken som jag blivit utsatt för sex månader tidigare så att alla kunde se den…
Elever, lärare, föräldrar. Jag lovar, jag hade aldrig tidigare sett de här lärarna röra sig så fort som när de rusade upp till kontrollrummet, men videon hade redan hunnit spelas upp två gånger innan den stoppades.
Det inleddes en utredning.
Ingen förlorade sitt jobb eller blev utsparkad från skolan tyvärr, men skolan tvingades införa ett strikt anti-mobbningsprogram och skolans rykte blev rejält nedsvärtat.
Den fick stängas ner några år senare, tydligen hade den förlorat flera miljoner då de blivit stämda av en annan elev som de inte hade gjort tillräckligt för att skydda och alla de här fem pojkarna som attackerade mig tvingades leva med det faktum att deras föräldrar och farföräldrar och fastrar och vänner med all tydlighet fick klart för sig vilken typ av människor de var.
Skolan försökte att straffa mig och mina vänner uppe i kontrollrummet men vid den tidpunkten hade vi fått våra diplom och redan klarat våra sista prov så de kunde inget göra.
DÄR FICK NI!
FOTNOT: Inlägget postades ursprungligen på Reddit men har nu tagits bort. Den finns dock att läsa på den amerikanska sajten Hrtwarming i sin helhet.