Det är en stressig lördagskväll. Under middagshetsen har jag serverat ett bord med två personer i 20-årsåldern som är på dejt. Den blonda killen hade hittat något att klaga på varenda gång jag passerade deras bord. Den brunhåriga tjejen rodnade varje gång och satt bara tyst. De har precis avslutat sin middag.
Den blonda killen: ”Är du ny här?”
Jag: ”Nej, jag har jobbat som servitris här i två år och innan det jobbade jag tre år på andra restauranger.”
Den blonda killen: ”Då har du ingen ursäkt för hur dålig servicen var. Salladen var tråkig och huvudrätten var alldeles för kall och du var i stort sett aldrig här. Dessutom är det här stället alldeles för högljutt, jag kunde knappt höra mig själv prata! Ärligt talat så får jag bättre service på en snabbmatsrestaurang.”
Jag: ”Jag är ledsen att du känner så. Även om det inte finns mycket kan göra åt ljudnivån, erbjöd jag ju att komma ut med annan mat tidigare, men du sa nej.”
Den blonde mannen viftar bort mig och säger: ”Ge mig bara notan och försök att inte vara så långsam för en gång skull.”
Jag går och hämtar notan men när jag kommer tillbaka ställer sig hans dejt upp och räcker över 200 kronor till mig.
Tjejen: ”Här får du din dricks. Han tänkte nämligen inte ge dig någon. Som före detta servitris tycker jag att du gjorde ett alldeles perfekt jobb. Min mat var jättegod och servicen var snabb trots att du har så mycket att göra.”
Hon vänder sig sedan mot den blonda killen.
Tjejen: ”Personer som du gjorde mitt jobb så mycket värre, speciellt när ni fick oss att jobba extra hårt utan att ens få någon dricks. Så tack för middagen men du kan ta bort mitt nummer direkt för det kommer inte att bli någon andra dejt. Och förresten så ska potjevleesch serveras kall, din idiot.”
Hon reser sig sedan och lämnar restaurangen utan sin dejt. Det gjorde verkligen min kväll att se den blonda mannen tappa talförmågan för en gång skull.