För att berätta historien om Edith Macefield får vi börja med att spola tillbaka bandet.
Under sin ungdoms dagar levde Edith ett spännande liv där hon lärde sig flera språk och gjorde karriär inom militären.
Så småningom upptäckte tjänstemännen dock att Edith var under 18 år – så de skickade hem henne till USA, där hon så småningom hittade ett hus i Seattle som hon blev väldigt fäst vid.
Det här huset skulle komma att bli Ediths hem under de närmaste 60 åren.
Det var helt enkelt hennes borg – så när några affärsmän i början av 2000-talet började vinna allt mer mark i kvarteret fanns det inte en chans att den numera 86-år gamla kvinnan skulle vika sig.
Affärsmännen kröp allt närmare. De köpte på sig mängder av fastigheter och tomter, de ville ju jämna allt med marken och förvandla hela gatan till ett lönsamt köpcentrum, och visst dröjde det inte länge innan de ställde in siktet på Ediths hus.
Men det var lättare sagt än gjort.
Edith tackade blankt nej till alla bud hon fick från affärsmännen, trots att de i slutändan erbjöd henne svindlande 10 miljoner kronor för den lilla stugan.
Så företaget tog till sin sista, sluga idé för att sätta planen i verket: de smällde upp hela det pampiga köpcentret runt omkring hennes hus.
Nyheterna om den envisa krutgumman spreds över hela världen och snart började Edith kallas för ”folkhjälte”.
Vad ingen däremot visste var att Edith hade fått en oväntad vän under processen… självaste byggarbetsledaren för köpcentret, Barry Martin.
Han hade nämligen blivit ansvarig för att ordna upp affärerna kring Ediths hem och i takt med att han brukade knacka på hos henne hade de blivit goda vänner.
Så när Edith så småningom fick mardrömsbeskedet att hon hade cancer i bukspottskörteln, ja då fanns Barry där och tog hand om henne.
”Hon ville inte att sitta på något vårdhem”, säger Martin och fortsätter:
”Hon ville stanna kvar och dö i huset där hennes mamma dött. Jag insåg rätt snart att jag ville hjälpa henne”.
Till slut, år 2008, lämnade Edith jordelivet. Huset hade hon testamenterat till Barry, som tack för hans vänlighet.
Och byggarbetsledaren visste att han var tvungen att göra rätt för sig själv… och för Edith.
Så till företagets stora förtret gick han emot deras vilja – och lät huset stå kvar på samma plats!
Där stod det orört i hela sju år, tills 2015 då det donerades vidare till en välgörenhetsorganisation.
Men det kommer inte att rivas framöver heller, utan lånas ut till stadens behövande som behöver tak över huvudet!
I slutändan fick Edith sin vilja igenom. Hon kämpade för vad hon trodde på och stod fast vid det. Hon vägrade ge efter, trots giriga affärsmäns påtryckningar. Men kanske än viktigare – hon stod upp för andra i samma veva.
Missa inte klippet om denna fantastiska krutgumma:
Man ska aldrig sluta kämpa för det man tror på, vilket den här 86-åringen visade klart och tydligt ända till sitt sista andetag.
Tveka inte att dela vidare Ediths Macefields fascinerande historia med familj och vänner på Facebook!