Så här börjar Lundapolisen Tobbe sitt brev:
”Istället vill jag belysa det som sällan eller aldrig får utrymme bland alla spaltmetrar som skrivs gällande krisen inom polisen: den stora glädjen! Glädjen över att få vara polis. Och även om den glädjen också fått sig en törn så finns den där fortfarande, tro inget annat.
För jag har världens bästa yrke.”
Här kan ni läsa hela Tobbes brev:
”Jag är så trött på den eviga kritiken över Svensk Polis!
Den nya omorganisationen som inte fungerar, den ständiga underbemanningen, utredningshögarna som bara växer, den försämrade uppklarningsprocenten, de många avhoppen, och så vidare.
Dagligen går det att läsa och höra om denna kris på nyheterna, i tidningarna, överallt på nätet och i sociala medier. Det är både destruktivt gnäll samt konstruktiv kritik, internt såsom externt.
Så vet ni vad? Här kommer ytterligare en text om ämnet, men nu skriven från en annan vinkel.
Jag förnekar inte att det är jobbigt just nu. Verkligen inte! Och jag har heller ingen aning om hur man löser problemen inom Svensk polis, men jag sätter min tillit åt att någon mer kvalificerad än jag kommer lista ut det.
Istället vill jag belysa det som sällan eller aldrig får utrymme bland alla spaltmetrar som skrivs gällande krisen inom polisen: den stora glädjen! Glädjen över att få vara polis. Och även om den glädjen också fått sig en törn så finns den där fortfarande, tro inget annat.
För jag har världens bästa yrke.”
Polisen Tobbe fortsätter brevet så här:
”Jag arbetar som ordningspolis på ingripandeenheten i Lund tillsammans med en grupp helt fantastiska människor, och jag stortrivs. Och när jag tänker efter inser jag att jag efter drygt 15 år i tjänst aldrig trivts så bra som jag gör nu!
Ja herregud vad kul vi har! Det går inte ett arbetspass utan att vi kollegor, mellan alla uppdrag som vi kör på, hela tiden pratar, skrattar och hjälper varandra. Och mår någon av oss dåligt backar vi andra alltid upp honom eller henne till hundra procent. Och alla kämpar vi på så gott vi kan under de givna förutsättningar vi har.
Oavsett om arbetspasset startar tidigt på morgonen, mitt på dagen eller sent på kvällen vet jag aldrig vad som väntar. Jag får se och uppleva en värld de flesta lever lyckligt ovetandes om och inte ens kan föreställa sig. Jag ser fruktansvärda tragedier, jag ser ofattbar glädje. Jag får skratta och jag får gråta. Jag griper dom som begår brott, och jag hjälper dom som behöver få hjälp.
Och jag går alltid till jobbet med ett leende.
Visst, vi kämpar för en högre lön men i väntan på det så får jag ta del av en arbetsplats med en unik gemenskap och en värme jag aldrig hade velat vara utan.
För att inte tala om allt stöd vi får från Er! Stödet som ni, det svenska folket, ger oss nuförtiden är något jag aldrig upplevt tidigare under alla mina år hos polisen. Allt från glada tillrop på stan till uppmuntrande kommentarer här på Facebook. Snacka om glädje! Ni är vår tolfte spelare. Tack!
Slutligen, även om jag inte är Socialdemokrat, låt mig citera en av de största politikerna vi haft, Olof Palme;
”Samhället är människans verk.
Om något är fel kan vi ändra på det.”
Lundapolisen / Tobbe”
Läs mer: Lovisa har jobbat 10 år som polis – men tjänar bara 25 000 kronor
Tack för ditt brev Tobbe! Ett leende på jobbet hoppas jag att vi alla har