Slottet stod färdigt 1907 och ritades av arkitekten Edward Milner, som dock dog innan han se bygget stå klart.
Den förmögna Liedekerke-Beaufort-familjen, som förlorat sitt tidigare hem under franska revolutionen, flyttade in ett mäktigt slott med över 500 fönster och ett klocktorn som var 50 meter högt.
Familjen Liedekerke-Beaufort visste inte riktigt vad de skulle använda slottet till, så de fungerade mest som familjens sommarhus.
Familjens vapensköld över entrén vittnar om en mäktig och välbeställd ägare.
Under andra världskriget förekom det strider omkring slottet. Nazisterna tog också över den mäktiga byggnaden i samband med invasionen av Belgien.
När andra världskriget tog slut fick Miranda en ny ägare: NMBS, Belgiens motsvarighet till SJ. Miranda bytte namn till Chateau Noisy och kom att fungera som ett kollo för barn med hälsobekymmer. Det nya namnet, ”Noisy”, anspelar kanske på att det var ganska hög ljudnivå här…
Slottet kunde ta emot över 200 barn i åldrarna 5 och 14 år. Bland annat så fungerade den stora fontänen på baksidan av slottet som en swimmingpool, där många också lärde sig att simma.
I slutet av 1970-talet sade NMBS upp kontraktet när ekonomin blev ansträngd. Chateau Miranda användes efter det som skola och förekom även i vissa filmer. Men ingen var egentligen intresserad av att rusta upp slottet till dess forna glans. 1991 bommade slottet igen för gott.
Kommunen ville ta över slottet, men familjen vägrade. I stället började traktens ungdomar att utforska Chateu Miranda. 1995 fattade en del av taket eld efter en fest inne i byggnaden.
Branden fick ägaren att frakta bort alla parkettgolv, alla öppna spisar och all marmor.
Men det finns fortfarande mycket kvar från tiden som barnhem…
Som det här badrummet. Visst känns det lite kusligt?
Barnhemmet sköttes enbart av kvinnor och det var mycket strikta förhållningsregler.
Barnen hade samma kläder och kom från både fransktalande och flamländsktalande regioner.
Uppenbarligen förekom det också en hel del undervisning här.
En storm 2006 ödelade slottet än mer och i början av 2014 ansökte den nuvarande ägaren om att få riva slottet.
Lite synd kan jag tycka, för vissa detaljer, som de här pelarna, är fortfarande ganska välbevarade.
Mirandas framtid är väldigt oklar. Det finns en organisationen som jobbar för att bevara slottet, men det saknas medel för att köpa loss det.
Så om ni har vägarna förbi staden Celles i Belgien, åk gärna dit och ta en titt innan det är försent!
Gilla gärna om du tycker att detta maffiga slott borde upprustas och bevaras för kommande generationer!