Matilda stoppades när maken Erik krockade brutalt – fick ta färjan ensam i 3 timmar: ”Värsta i mitt liv”

Matilda var nygift och nybliven mamma när hennes man Erik dog i en bilolycka, endast 25 år gammal.

I början på februari fyllde hon 26 år, en ålder Erik aldrig hann uppleva. Nu har hon bestämt sig för att leva livet fullt ut, inte bara för sin son utan också för Erik.

– Jag kommer alltid, alltid, alltid älska Erik och jag tänker leva för honom, säger hon till Newsner

Erik och Matilda träffades via en dejtingapp och blev ett par i april 2018. De blev störtförälskade och Erik friade redan samma sommar.

Ett år senare blev Matilda gravid. Paret skulle bli föräldrar och i juli 2020 föddes deras son.

Men graviditeten var tuff och bara fem dagar efter förlossningen drabbades Matilda av förlossningsdepression.

De nyblivna föräldrarna gjorde allt för att ta sig igenom den tuffa perioden och i september samma år var det dags för sonen att döpas. Paret hade tidigare bestämt att han skulle döpas hemma på Gotland.

– Vi åkte dit och hade vårt dop med släkt och vänner. Vår son var helt nykläckt, berättar Matilda för Newsner.

Men vad som började som en semester fylld av kärlek och omtanke slutade i tragedi.

Matilda blev änka vid 23 års ålder
Foto: Privat

Semestern slutade i en tragedi

Sista helgen på Gotland var båda trötta. Erik hade haft huvudvärk till och från och sonen hade ont i magen och vaknade fyra på morgonen.

Men där, i gryningen, kom de överens om att Erik skulle gå upp för att försöka få sonen att somna om och att Matilda skulle få sova ut.

Men efter några timmar vaknade hon med sonen intill sig.

Erik däremot, såg hon inte skymten av.

– Jag tänkte inte så mycket på det, Erik pluggade till civilingenjör så jag tänkte att han kanske var på nedervåningen med mamma och pluggade. Jag ammade och vaknade till lite, sedan hörde jag att det ringde på mammas telefon.

Det var Matildas ena syster som ringde. Det har varit en bilolycka i närheten och hon ville dubbelkolla att alla var okej.

– Sedan kom mamma upp och frågade var Erik var och att vår bil var borta. Sedan berättade hon att det varit en olycka i närheten och om jag inte kunde ringa och kolla så att han var okej.

Matilda försökte ringa Erik gång på gång men fick inget svar.

– Det kan ju vara ite dålig mottagning på Gotland så jag testade att skicka ett sms. Men fick inget svar då heller, berättar Matilda.

Matilda kände hur paniken började stiga i kroppen och till slut bestämde de sig för att kasta sig in i bilen för att åka och se om de kunde hitta Erik.

Efter ungefär en mil skymtar de olycksplatsen.

Matilda minns än idag hur ambulanser, brandbilar och poliser arbetade febrilt på platsen.

Och där, mitt i tumultet, skymtade hon en vit Skoda, precis en sådan som hon och Erik hade.

– Jag förstod redan då att det var Erik, säger hon till Newsner.

Krockade med en lastbil

Matilda tvärnitade och började springa mot olycksplatsen.

– Jag snubblade och skrapade upp allt, men reste mig upp och fortsatte springa. Väl framme stoppades jag av en polis som sa att jag inte fick komma närmare.

Matilda förklarade att det var hennes bil och att hennes man suttit vid ratten.

– Efter att ha sagt mitt registreringsnummer så bekräftade polisen att det var Erik.

”Matilda det är din bil som har krockat, det är din man som lastas i ambulanshelikoptern just nu”, sade polisen till Matilda.

– Jag trodde att jag skulle reagera som på film, att jag skulle skrika rakt ut. Men det gjorde jag inte, det var som att jag inte fick luft. Jag bara föll ihop.

Snart stod det klart att Erik skulle föras till sjukhuset i Visby med helikopter, men hur Matilda skulle ta sig dit var det ingen som visste.

Till slut kom man i alla fall fram till att hon skulle få plats i en av ambulanserna.

– Jag fick rådet att inte kolla när vi gick genom olycksplatsen, men jag kunde inte låta bli och när jag såg att han krockat med en lastbil, och hur skadad den var, så insåg jag att det här kunde sluta illa, säger Matilda till Newsner och tillägger:

– I bilen kände jag att jag var tvungen att fråga om Erik skulle överleva. De svarade att de inte visste. Jag har hatat det uttrycket sedan dess, jag måste veta.

Väl på sjukhuset i Visby hann Matilda bara träffa Erik i några minuter. Läkarna sa att han varken hade puls eller blodtryck när han kom in till akuten, men att de fick livstecken på sjukhuset.

Vad som däremot bekymrade dem var att det inte fanns något blod i bilen, så de förstod att han hade inre blödningar någonstans.

– Den enda skadan som syntes var ett litet jack i pannan. Det såg ut som om han sov. Han var så fin, jag pussade honom på pannan, förklarar Matilda.

Matilda och Erik
Foto: Privat

Fick ta Gotlandsfärjan

Erik flögs senare till fastlandet för operation på Karolinska sjukhuset i Solna.

Men anhöriga fick inte följa med.

I stället skickades Matilda, sonen och Matildas mamma med Gotlandsfärjan.

– Det var den värsta båtresan i mitt liv. Folk runt omkring hade varit eller skulle på semester och barn sprang omkring och lekte. Jag satt där i tre timmar utan mottagning och visste inte ens om Erik skulle leva när jag kom i land.

Väl i land ringde Matilda till Karolinska på en gång, de förklarade att Erik fortfarande opererades.

Och så fortsatte det hela kvällen. Inte förrän klockan tolv på natten kunde Matilda och familjen förbereda sig på att åka in för att träffa honom.

Matilda, sonen och Matildas mamma satte sig i bilen och körde mot Karolinska, där blev de inledda i ett anhörigrum.

– Vi hann bara sätta oss ner där då vi såg hur de sprang förbi i full fart med en patient.

Det var Erik. Han behövde opereras igen.

”Bad mig ringa Eriks anhöriga”

Morgonen efter olyckan kom en läkare och berättade att Erik kanske inte skulle klara sig, men att de var hoppfulla.

– De bad mig ringa Eriks anhöriga och sa att de hoppades att han skulle klara sig, men att chansen var väldigt liten. Flera organ var skadade i Eriks kropp, dessutom var majoriteten av alla ben krossade. Det enda som hade klarat sig var högerarmen och nacken.

Efter det var det några turbulenta dagar. Varje morgon förberedde sig alla på att ta farväl av Erik, men under dagen stabiliserade han sig.

– Det kanske låter konstigt. Men jag och Erik hade vår jargong , vi tyckte att livet skulle vara kul att leva och vi behöll den även där.

Förklarades hjärndöd

Efter åtta dagar på centralintensiven förklarades Erik hjärndöd.

– De sa att om han hade överlevt så hade han haft inte frivilliga rörelser än vår två månader gamla bebis och jag visste att han inte ville det. Erik ville inte bli en grönsak.

– Matilda förstod att Eriks kropp inte skulle orka länge till och kröp ihop intill honom i sjukhussängen en sista gång.

Det sista jag sa till honom var: ”Jag älskar dig till månen och tillbaka. Och jag löser det här. Det är okej. Jag förstår att din kropp inte orkar längre. Jag tar hand om allt. Jag lovar.”

Matilda visste att Erik ville bli organdonator och hjälpa andra om han kunde, och så fick det bli.

Idag vet hon att både hans hjärta och hans lever har räddat livet på två andra män.

– Jag vet inte mycket mer än så, men jag vet att Erik fick göra skillnad. Det är fint att veta att det finns två familjer där ute som slapp gå igenom det vi gjort och att det finns andra föräldrar där ute som sluppit säga ”nej, pappa är inte på jobbet. Pappa är död”.

Hamnade i rättstvist med familjen

Den första tiden efter olyckan var bara en dimma. Matilda fick en månads sjukskrivning och var inte bara tvungen att ta hand om sin son på egen hand. Som närmast anhörig var hon också tvungen att göra en boupptäckning, begravning och skriva dödsannons. Samtidigt som det blev en tvist med Eriks familj om hans aska.

– Jag var tvungen att ta massor av beslut och allt ska gå så fort. Och är det någonting jag lärt mig av det här är det att det inte finns någon manual för sådant. Det är ingen som kommer med instruktioner på hur du ska ta dig igenom sorgen, säger Matilda.

Hon tillägger:

– Jag gick i terapi tre, fyra gånger i veckan bara för att överleva.

Sedan kom begravningen, den ägde rum i samma kyrka där deras son nyligen hade döpts och en solig dag i maj spridde hon ut askan på den plats i havet som Erik hade önskat.

Det har inte gått att säga exakt vad som orsakade olyckan, men det både polisrapporten och Matilda kom fram till var att Erik troligtvis fått en stroke strax innan olyckan, kört av vägen och krockat med en lastbil.

Sedan dess har Matilda och sonen fått ta en dag i taget. Det har varit tufft, men hon har överlevt sakta men säkert.

När Erik dog hade hon ingen aning om hur hon skulle ta sig vidare, hennes drömmar hade dött med honom.

Men efter månader av rehabilitering och terapi började hon se klart för första gången på länge – hon ville jobba inom vården och rädda liv.

– Många blir stressade av sjukhusmiljöer och många kanske tror att det måste vara jättejobbigt för mig att vara i en sådan miljö igen. Men faktum är att när jag var där med Erik så kände jag mig så trygg, jag visste att det hela tiden var någon som höll koll på honom. Jag trivs med att höra respiratorns ljud och medicinlarmen. Så när det hade gått en tid bestämde jag mig för att jag vill jobba inom vården.

Vill jobba på intensiven

Idag har Matilda flyttat tillbaka hem till Gotland och studerar till sjuksköterska.

– Till midsommar är jag färdig undersköterska, men jag har en dröm om att jobba som intensivvårdssjuksköterska och göra skillnad.

I början på februari fyllde Matilda 26 år, Erik hann aldrig bli 26.

Hon delade med sig av den stora dagen på Facebook.

”Idag fyller jag 26 år, min framlidne man fick aldrig uppleva sin 26-årsdag, så i år börjar jag fira livet på riktigt, för honom och för mig”, skrev hon i inlägget

– Jag kommer aldrig bli den jag var, jag skapar ett nytt liv sakta men säkert. Men jag gör det för honom. Jag kommer alltid, alltid, alltid älska Erik och jag tänker leva för honom.

Erik och Matilda
Foto: Privat