När Julia Derbyshire bara var fyra år gammal emigrerade hennes familj till USA, men efter bara några år bestämde sig hennes föräldrar för att skilja sig och hennes pappa flyttade tillbaka till Storbritannien. Julia stannade kvar med sin mamma.
När Julia kom upp i tonåren började hon att prata med en nära vän om sina känslor.
Det den oskyldiga 12-åringen inte visste då var att det förtroende som hon haft för sin vän skulle brytas och få fruktansvärda konsekvenser.
Från och med att hon vågat öppna upp sig började mobbningen, både fysiskt och psykiskt. Efter två år var det så illa att Julias föräldrar beslutade att det skulle vara bäst för Julia att flytta till sin pappa i Storbritannien.
Föräldrarna trodde att Julia skulle slippa sina plågoandar och få den nystart som hon behövde för att må bättre.
Men mardrömmen skulle visa sig vara långt ifrån över. Hennes gamla klasskamrater gav inte upp och fortsatte att mobba henne via sociala medier.
Utåt försökte hon dölja vilka stora sår trakasserierna medförde men på insidan gick hon sönder mer och mer för varje dag.
Hon skrev till och med i en grupp på internet där unga pratar om att begå självmord.
En kväll när Julias pappa Adrian kom hem gjorde han en fruktansvärd upptäckt. Julia hade försökt hänga sig.
Han försökte att återuppliva sin dotter, men hon var så illa däran att han fick ringa efter ambulans. Väl på sjukhuset togs Julia direkt till intensivvårdsavdelningen och läkarna arbetade hårt för att försöka rädda den livlösa flickan.
Efter fem dagar fick Adrian de hemska nyheterna att det inte längre fanns något hopp för hans dotter, hon skulle aldrig vakna igen.
Där på sjukhuset fick han ta ett beslut som ingen förälder någonsin ska behöva fatta. Läkarna fick lov att sluta hålla hans dotter vid liv med hjälp av en massa maskiner.
När maskinerna stängdes av tog det inte lång tid innan Julia slutade andas. Adrian fanns konstans vid hennes sida. Hon dog bara 16 år gammal.
På sjukhuset hade han tagit foton på sin dotter, men aldrig orkat titta på dem, det var för smärtsamt.
Men två år efter hennes död beslöt han sig för att dela med sig av Julias historia.
Så här skriver han:
”Det är otroligt svårt för mig att publicera dess foton, det väcker alla gamla minnen till liv. Jag mår illa när jag ser dem.”
Efter dotterns död har han velat uppmärksamma konsekvenserna nätmobbning kan innebära för att förhindra att det sker igen.
”Istället för att fira Julias 18-årsdag lägger jag blommor på hennes grav.”
Efter att han publicerade bilderna har reaktionerna varit överväldigande. Flera familjer som varit med om liknande historier har hört av sig och tackat honom.
Julias fall är ett mycket tragiskt exempel på hur långt nätmobbning kan gå.
Hur jobbigt det än må vara vill ändå Adrian uppmärksamma problemet för att det inte ska hända igen.
Dela gärna Julias historia för att fler förstår hur stor skada nätmobbning kan göra.
