Wendela Engeliv, 39, efterlyste sin hjälte Helene på Facebook. Nu, efter nästan 38 år, har hon äntligen fått tacka henne för sitt ingripande.
– Hon var ju själv bara ett barn men den enda i byn som hade mod nog att agera, säger Wendela.
Wendela Engeliv växte upp i Laxjö, några mil norr om Östersund. Redan när hon bara var några månader gammal gick hennes föräldrar isär och intresset för att ta hand om Wendela var svalt.
– Pappa drog och mamma var inte ett dugg intresserad av mig, jag var bara i vägen för hennes intressen, berättar Wendela för Newsner.
Redan vid ett års ålder lämnades Wendela ensam i huset under långa perioder, utan varken mat eller blöjbyte. Trots att det tisslades och tasslades en hel del om Wendelas familj var det ingen som ingrep, vilket Göteborgs-Posten skrivit om tidigare.
– I efterhand har jag fått höra hur människor i byn hörde barnskrik från huset men det var locket på. Alla lät det fortgå, ingen gjorde någonting, säger hon.
Förutom en. Den 15-åriga flickan Helene, som fick nog av att vuxenvärlden inte agerade och traskade raskt hem till det olåsta huset och hämtade hem lilla Wendela.
Hos Helene blev Wendela kvar i tre dagar. Sedan hämtades hon hem av sin mor med löftet om att allt skulle bli bättre. Men så blev det inte.
Idag har Wendela ingen kontakt med någon från sin familj. Men historien om 15-åringen som ”kidnappade” henne har gått varm under hela uppväxten och Wendela har tänkt mycket på händelsen genom åren.
– Jag mötte henne någon gång för tjugo år sedan men då var jag så ung att jag inte tackade henne tillräckligt. Och sedan dess har jag inte vetat var hon bor, berättar hon.
För några veckor sedan bestämde sig Wendela för att försöka hitta kvinnan och gjorde en efterlysning på Facebook.
Wendela hade ett vagt minne av att Helene pratade göteborgska så hon delade med sig av informationen i en grupp för boende i Göteborg.
”Helen/a, om du själv ser det här hoppas jag verkligen att du vill höra av dig till mig så jag kan få ge dig ett Nobelpris i civilkurage 😊❤ Alla vuxna i byn visste vad som pågick i det där huset och att det fanns ett litet barn lämnat där, men ingen gjorde något. Du som 15-åring var den enda som hade förstånd och mod att ingripa. Är dig evigt tacksam för det! Fick senare skyddad identitet, därav namnet”, skrev hon i inlägget.
Till en början såg det dystert ut. Flera tips rullade in men inget av dem verkade stämma.
”Hon var ju bara ett barn”
Så till slut, när även Göteborgsposten gått ut med en efterlysning, kom det in ett tips som passade perfekt.
– Jag började kolla lite närmre på det där och till slut fick jag tag på henne.
Helene blev glad över att Wendela hörde av sig.
– Hon skrattade när jag hörde av mig och berättade åter igen om den där dagen för snart 40 år sedan, säger Wendela och fortsätter:
– Hon var ju själv bara ett barn men den enda i byn som hade mod nog att agera.
Tyvärr har de inte kunnat träffas personligen på grund av coronakrisen, men så småningom kanske Helene kan få sitt nobelpris i civilkurage till slut.
