Josefine Atterhagen, 19 år, kommer från Sundsvall och jobbar i hemtjänsten. En dag på väg hem från jobbet fastnade hon i en bilkö. Men när hon kom fram till slutet av kön blev hon väldigt förvånad.
Det var svinkallt ute och trots att en gammal man med rullator stod nedfrusen och blockerade vägen stannade ingen för att hjälpa honom.
– Alla väntade på att det skulle bli luckor i motstående fil så de kunde köra förbi honom. Så jag stannade, hjälpte honom hem och bäddade ner honom, säger hon till Aftonbladet.
– Det gjorde så ont i hjärtat att se honom sitta där. Så jag stannade på sidan av vägen, lade min hand på hans axel och frågade hur han mådde. Då vände han sig upp, tittade på mig och sade: ”Jodå, det är bara det att jag fryser så hemskt mycket”.
Som tur var kände hon till gatan som mannen bodde på så Josefine hjälpta in honom i bilen skjutsade hem honom till lägenheten och bäddade ner honom i sängen. Men som om inte det var nog kokade hon kaffe åt honom också!
Josefine är besviken över att ingen annan verkade reagera över mannens utsatta tillstånd.
– Jag blev förbannad. Det tog en timme för mig att hjälpa den här mannen. Hur bråttom har man om man inte kan stanna upp och hjälpa en människa i nöd? Jag vet inte hur länge han hade suttit där innan jag kom och jag vet inte hur länge han skulle ha suttit där om jag inte hade åkt förbi, säger Josefine till Aftonbladet.
– Det är inte så mycket begärt att stanna upp och fråga en annan människa hur han eller hon mår.
Publicerad av Newsner Solsken, gilla gärna:
