Klockan var 4 på morgonen och Alexander Bekasov var på väg hem från jobbet när han såg någonting ovanligt.
Det han först trodde var en man visade sig så fort han kommit lite närmre vara en liten pojke som verkade vara alldeles ensam. Det visade sig vara mycket värre än han kunnat ana.
Han vevade ner rutan och frågade pojken som inte kan ha varit mer än tre år gammal. När han inte fick något svar gick han ur bilen och fram till pojken. Det var först då han såg det fasansfulla.
Pojken var täck av blåmärken och skrapsår och hade en blodig trasa som någon lite slarvigt fäst i hans panna.
Alexander som bor i Odessa, Ukraina förstod att han var tvungen att ringa polisen. Pojken sa inte ett ord och inte ens när polisen kom till platsen fick de honom att prata.
Det enda de fick ur honom var Vova, en förkortning för namnet Vladimir.
Den lilla pojken fördes genast till sjukhus.
Läkarna kunde konstatera att han var nedkyld och utmattad. Inte ens på sjukhuset yttrade han ett ord, vilket fick läkarna att tro att han var van vid misshandel.
När de tog bort den blodiga trasan från hans huvud såg de ett stort sår, det såg ut som att någon försökt skära bort en stor bit av hans panna.
Läkarna försökte hela tiden få Vova att berätta vad som hänt, men han kunde inte minnas någonting, inte ens sin mammas namn.
Han kunde leka och äta själv så han har troligtvis växt upp i en familj, men han minnen verkade va utsuddade eller förträngda.
Historien om den lilla pojken spred sig snabbt och många donerade pengar till pojkens sjukhusräkningar och skänkte kläder, leksaker och blöjor.
Både i Ryssland och Ukraina försökte eftersökte man svar på vad som kunde ha hänt pojken i nationell TV, men Vova verkade ha uppstått ur tomma intet.
Han var varken anmäld som saknad eller med i någon databas.
Efter fyra månader blev Vova utskriven från sjukhuset och blev överlämnad till myndigheterna där han sattes upp för adoption. Han fick då också namnet Dobroslavov.
Åtta familjer visade direkt intresse för pojken och myndigheterna lovade att pojken inte skulle sakna någonting I sin nya familj.
I konsultation med psykologer så har Vovas nya familj bestämt att hålla sina identiteter hemliga för att undkomma mediapådraget kring honom och få återhämta sig från det hemska han varit med om och lära känna sin nya familj.
Polisen fortsätter att undersöka vad som kan ha hänt honom. Sedan slutet av 2016 har Vova bott hos sin nya familj.
Jag hoppas att Vova får ett bra liv från och med nu och att han trivs i sin nya familj.
Alla barn förtjänar att få växa upp med kärlek och omtanke, dela om du håller med.
