Det finns historier som verkligen får en att haja till ordentligt. Det här är sannerligen en sådan. Den postades ursprungligen på den sociala nyhetssidan Reddit och utspelar sig i en matbutik. En dag kliver en trött och sliten kvinna in i butiken tillsammans med sina små barn. Hon har nyligen lämnat sin våldsamma make och har nu inte råd med mat till sina små barn. När butikschefen får höra hennes berättelse så beslutar han sig för att göra någonting som verkligen berörde mig djupt och därför ville jag dela det här med er.
Såhär berättar personen på forumet:
Låt mig börja med att förklara hur min butikschef ser ut i de flestas ögon, han är 190 cm så han är lång, och ser väldigt hotfull ut, men tvärtom mot hur han ser ut är han faktiskt en väldigt trevlig kille och det var såhär jag fick veta vilken typ av kille han är.
Jag hade bara jobbat i ungefär 7 månader i affären när en kvinna kom in med sina två små barn. Det ena var ungefär 2 år och det andra runt 5 år. Mamman såg rädd ut, hennes hår var en enda rörda och det såg ut som att hon inte hade sovit på flera dagar, hon såg sliten ut. Hur som helst, hon gick fram till mig och bad om att få träffa butikschefen så jag ropade på honom.
Jag jobbade i kassan den dagen och det var ganska lugnt jämfört med andra delar av butiken så jag fick små pauser mellan varje kund och jag hörde då hur kvinnan pratade med min chef. Hon hade flytt undan sin make som var våldsam och bott i grannstaden, där hon hade fått en lägenhet med hjälp av en vän, men hon hade ingenting att äta, och nu bad hon honom om hjälp.
Butikschefen sa åt henne att gå och fylla upp en vagn med mat och att sedan gå till min kassa när hon var klar och dessutom att plocka åt sig lite varm mat från serveringen till sig själv och barnen. Så hon gick iväg, och ungefär en halvtimme senare kom hon till min kassa och jag ropade på min chef som dök upp och bad mig slå in allt som vanligt. Sedan drog han fram sin plånbok och betalade för alla hennes varor. Sedan bad han mig följa med in på hans kontor och bad kvinnan vänta utanför.
Han sa till mig att han ville att jag skulle hjälpa henne bära varorna till hennes bil samt ge henne ett brev han skrev på. Så han gav mig pappret och jag gick till hennes bil. Sedan gav jag henne brevet min chef hade gett mig. Hon började gråta så jag frågade om hon var okej varpå ho gav tillbaka brevet till mig.
Det var helt enkelt ett brev där min chef skrivit hur ledsen han var för hennes situation och om hon behövde ett jobb för att klara sin vardag kunde hon bara dyka upp några dagar senare och om hon behövde en barnvakt hade han skrivit ner sitt nummer så hon kunde ringa honom och så skulle han läsa det åt henne.
Jag behöver knappast säga att hon dök upp och hon är en väldigt fin person som fortfarande jobbar i vår affär. Det här är en av alla de anledningar till att jag älskar butiken jag jobbar i och jag tror jag har den bästa butikschefen i världen.
