Få saker gör mig så arg som rasism. Tyvärr finns den på flera ställen i vårt samhälle. Därför är det oerhört glädjande när människor vågar stå emot och säga ifrån om de hör någon uttrycka sig illa. Jag såg den här historien på nätet och den har snurrat runt på flera olika sidor den senaste tiden. Främlingsfientligheten finns mitt bland oss, och därför blir jag glad när jag hör om någon som har stått upp för allas lika värde. Jag hoppas att du vill hjälpa mig att lyfta fram den här kvinnans oerhörda styrka, för den är väl värd att uppmärksammas.
Jag stod i en kö på en restaurang och eftersom det var helg så var det ganska lång väntan. Till slut kom jag fram till bordsplaceringen och skulle precis säga mitt namn när det plötsligt kom nya direktiv, och alla bordsplaceringar skulle göras om.
Jag fortsatte vänta tålmodigt men hörde att det var en väntetid på 35 minuter, så även om jag skulle få säga mitt namn och min bokning direkt så skulle det knappt gå snabbare.
En vit man kom fram och ställde sig precis bredvid mig, och när kyparen kom tillbaka till bordsplaceringen klev mannen in framför mig och sa ”ett bord för två, tack”.
Jag visste att mannen hade sett mig vänta i åtminstone tio minuter, så jag sa: ”Ursäkta mig, men för att allt ska gå rätt till så har jag stått här ett tag”.
Han tittade på mig med en blick som sa att han struntade totalt i vad jag sa, och upprepade till värden: ”ett bord för två, tack”.
Värden svarade: ”Ursäkta mig ett ögonblick, men hon var här först…”, men mannen brydde sig inte utan avbröt snabbt:
”Som en VIT AMERIKAN så känner jag inte att jag behöver respektera sådana som henne och jag borde garanterat gå före”.
Vid det här laget hade allt folk längre bak i kön redan börjat slänga ur sig olika kommentarer om det som hände där framme, men jag hörde knappt vad de sa eftersom jag kokade inombords. Instinktivt ville jag bara slå till den här idioten, sparka honom hårt och förklara att det är precis sådant här som gör att utvecklingen i landet går bakåt. För även om vi är ett av världens bästa länder så måste vi hjälpas åt tillsammans. Jag har varit med förr och vet att hans möjlighet att uttrycka sina egna åsikter, hur dumma de än må vara, inte hade funnits utan personer som mig.
Kyparen såg nu allt mer bekymrad ut, så jag lugnade ned mig och sa med sansad röst: ”Det är okej, bordet för två kan gå före. Jag gör det med hänsyn till hans handikapp”.
Gruppen bakom mumlade ännu mer. Kyparen vände sig till mannen som tittade lite förvånat på mig och sa: ”Jag har inget handikapp”.
Då sa jag: ”Ta inte illa upp, men din ignorans är ett handikapp. Den drabbar dessutom oss alla”.
Gruppen bakom började applådera, och nästa grupp som skulle få ett bord erbjöd mig att ta över det. Men jag nobbade, för jag vet hur det är att vänta på min tur. Jag har väntat på min tur hela livet och vet också att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge…
Klicka gärna på gilla här under om du också att hennes svar var helt klockrent!
