Efter att ha gått igenom en hemsk skilsmässa hade Kristina Kuzmic bestämt sig: hon var färdig med allt som har med kärlek och förhållanden att göra. Och hon var helt okej med den insikten, men en dag förändrades allt. Det var när hon träffade Philip – en man som inte var som någon hon tidigare hade träffat. Hon delade med sig av sin på Facebook. Responsen var enorm, och det kan jag verkligen förstå efter att ha läst det här. Jag blev verkligen rörd i slutet av hennes berättelse.
Så här berättar hon på Facebook (översatt från engelska):
Jag kommer ihåg när jag först började få känslor för min nuvarande man. Ju starkare känslorna växte, desto mer försökte jag hålla tillbaka dem. Efter en tuff skilsmässa några år tidigare så kände jag att jag var färdig med kärlek. Och jag var helt lugn med mitt cyniska sätt att se på kärlek, och jag skulle inte låta någon komma i vägen för det.
Men Philip var annorlunda. Han var inte bara olik alla andra killar jag hade dejtat, han var olik alla män jag någonsin hade känt. Han var osjälvisk, tålmodig och han tyckte aldrig synd om mig. Det spelade ingen roll hur svag och patetisk jag kände mig just då, han såg min styrka och mitt ljus, och jag ville desperat se mig själv på samma sätt som han såg mig.
Jag fortsatte att driva bort honom, och gav honom anledning efter anledning att inte vara med mig. Jag ventilerade all min skit, all dramatik – jag visade upp allt för honom, och var säker på att han skulle spinga sin väg snabbt. Men han stannade. Han omfamnade allt det dåliga, allt det sorgliga, komplicerade och utmattande. Han köpte allt.
Efter ett tag, när jag var säker på mina känslor för honom, så fick han träffa mina barn. Vi visade aldrig upp vår kärlek inför dem. Vi höll aldrig varandra i hand eller kramades. I mina barns ögon så var Philip bara en annan vän till mig.
Bildkälla: Facebook
Några veckor efter att han hade träffat mina barn för första gången hade jag en riktigt tuff natt. Jag var sjuk, och min 3-åring vaknade upp mitt i natten och spydde över hela mattan. Då vaknade så klart min 5-åring och började skrika av utmattning. Vi var alla tre en stor röra. Det var den enda gången jag som mamma trodde att jag skulle bli tokig. Jag såg helt galen ut och luktade förmodligen galet också. Mitt huvud dunkade av allt skrik.
Jag försökte lugna mina barn och torka upp efter min dotter, när jag tänkte: ”Vilken man vill vara en del av det här?”
Jag ringde och väckte Philip. ”Kom hit. Kom hit nu. Du säger att du vill ha mig, du säger att du vill ha vara en del av mitt liv med allt som ingår. Så kom hit.” Han kom till min lägenhet på 20 minuter. Barnen skrek fortfarande, och jag var på alla fyra och skrubbade mattan.
Jag förväntade mig en blick av chock eller avsky, kanske till och med att han skulle bli arg eftersom jag hade ringt och väckt honom mitt i natten. Men istället, utan att tveka en sekund, så tog han trasan ur min hand och började skrubba golvet. Han skickade mig till sängen och började städa upp min dotters spya. Sen stoppade han om mina barn och fick dem att sova, kysste min panna och sa: ”Ja, jag vill detta. Jag vill ha allt det här, alla tre av er.”
Bildkälla: Facebook
Det har gått nästan sju år sen den natten, och Philip är fortfarande snabb på att torka upp spya, stanna uppe sent för att prata med min tonåring efter en tuff dag, svara när min dotter ringer honom på jobbet för att hon behöver hjälp med ett matteproblem och att älska dem villkorslöst som om de vore hans egna barn.
Denna man, denna underbara man, hade mage att komma och avbryta min bitterhet. För det är jag honom evigt tacksam. Och det är mina barn också.
Om du blev lika varm i hjärtat som jag av att läsa den här berättelsen så får du gärna dela vidare
