Det finns inget bättre än en historia med ett lyckligt slut.
En historia som innehåller ödmjukhet, hopp, och självklart även lite kärlek.
När jag läste den här kände jag därför att jag genast behövde dela den mer er.
För ett tag sedan träffade mäklaren ShelbyLynn Henry Alexander, från North Carolina, USA, en hemlös man på gatan.
Trots att det inte är något hon vanligtvis gör, beslöt hon sig för att ge honom lite pengar. Han fick även hennes visitkort.
Flera månader senare fick hon ett samtal från honom, hon insåg då att han inte alls var den hon hade trott att han var.
” I januari i år, när jag satt i min bil och väntade vid ett rödljus, såg jag en man som höll i en wellpapp-skylt. Skrivet med en märkpenna stod det: ’Behöver lite hjälp. Kommer att skicka vidare.’
Jag stannade vid honom, förklarade att jag bara brukade ge mat, men gav honom tre hopvikta sedlar, vikta runt mitt mäklar-visitkort, om hade behövt hjälp att hitta någonstans att bo.
På grund av hans ordval ’Behöver lite hjälp’, var jag inte säker på om han var hemlös eller om han bara hade en jobbig tid i livet just då.
Jag fick aldrig hans namn, men jag kommer ihåg hans ansikte. Jag kommer ihåg allt; de tunna kläderna han hade på sig i den nollgradiga kylan, hans hund var virad i filtar istället för honom själv, och skammen i hans ögon när jag gav honom pengarna. Jag bad en bön för honom och körde iväg.
Ikväll när jag var på jobbet fick jag ett samtal från en man som ville titta på ett av våra hus, och hade bett att få prata med just mig. Vi hade bestämt träff och jag lämnade kontoret och körde mot mötesplatsen.
Så fort jag svängde in på uppfarten drogs mina ögon till en knubbig hund som hängde ut genom bilfönstret och såg hur lycklig ut som helst. Det var honom jag kände igen först.
Sedan, klev mannen som jag för så många månader sedan givit pengar till ut ur bilen. Den här gången bar han dock en skjorta, väl strukna jeans, kängor och var renrakad.
Min första tanke var att han hade lurat mig, genom att låtsas behöva pengar i de lortiga kläderna. Men senare fick jag reda på att så inte var fallet.
Han kände faktiskt igen mig lika mycket som jag känt igen honom. Med en utsträckt hand, och medan ögonen fylldes av tårar räckte han mig tre hopvikta sedlar, vikta runt mitt knöliga visitkort.
Förutom att jag var förvirrad, var jag helt mållös.
Han förklarade att hans ex-fru hade tagit allt han ägde, förutom hunden, och lämnat honom för en annan man.
Då hade han inte behövt allmosor, bara hjälp. Det visade sig att han var en ingenjör, med ett nytt bra jobb, en glad hund, en ny bil, och ett nytt liv.
Han kollade på huset åt en vän, och berättade att det var hans tur att ge tillbaka genom att göra reklam för min firma. Precis som det hade stått på hans skylt.
Det jag lärde mig ikväll att man aldrig vet vad som händer i någon annans liv, och att det kan vara allt för lätt att döma någon på utsidan, utan att veta om omständigheterna. Jag bad en bön för honom och körde iväg.”
"In January of this year, I was waiting in my truck at a stoplight and noticed a man holding a cardboard sign. Written…
Posted by Love What Matters on sábado, 7 de octubre de 2017
När jag läste den här historien var det verkligen svårt att hålla tårarna tillbaka.
Var vänlig och dela berättelsen för att sprida ordet: Lite vänlighet kan betyda så mycket, och få fantastiska saker att ske!
