Under en enkel promenad på stan med mina barn kan de säga de mest underbara sakerna. Ibland kan det vara tänkvärda saker som får mig att fundera på saker jag aldrig tidigare gjort. Ibland kan det vara en kommentar som får att skratta så jag gråter. När jag läste den här historien skrattade jag högt för mig själv. Jag vet inte om den är sann eller inte, men i vilket fall vill jag verkligen dela den med er. För att ett gott skratt förlänger livet.
Mamman och hennes 3-årige son var på biblioteket en dag. Efter en stund av bokläsning och lek behöver den lille pojken gå på toaletten. Mamman tar honom i handen och följer med. I den andra handen har han en bok…
Mamman väntar utanför. Efter en längre stund blir hon orolig och tänker att hon måste kolla hur det går för honom. Det tar lite väl lång tid, tänker hon för sig själv. Men hon har också i åtanke att han hade med sig en bok in på toan, så han kanske sitter och bläddrar i den och kollar på bilderna.
Hon går närmare toalettdörren, men hör med 10 sekunders mellanrum en duns. Det låter som att han slår sig själv med boken.
Hon frågar: – Billy, är du okej? Du har varit därinne ett tag nu.
Billy svarar: – Det är lugnt, mamma. Jag har bara inte kunnat bajsa än.
Mamman ler för sig själv, men måste ändå fråga vad han egentligen gör med boken. Hon tycker att det låter som att han slår sig själv i huvudet gång på gång.
– Okej, du kan ta det lugnt. Men Billy, varför slår du dig själv med boken i huvudet?
Billy svarar: – Det funkar ju med ketchupflaskan.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
