De allra flesta ungdomar jag träffar på är väluppfostrade och vet precis hur man ska bete sig på ett artigt och vänligt sätt mot sina medmänniskor. Men så finns det dessvärre en minoritet som tycks ha tappat allt sitt förstånd och inte alls vet hur de ska behandla främlingar de möter. Den här berättelsen handlar om just detta. Den postades ursprungligen på en amerikansk sajt och vad jag förstår är det kassörskan själv som berättar om händelsen, men jag vet inte helt säkert om det har hänt på riktigt. Men med tanke på allt man läser om idag så skulle det inte förvåna mig. Hon råkar i alla fall ut för en riktigt hemsk yngling som inte alls behandlar henne med respekt. Men då dyker det upp någon som vänder på hela situationen. Läs själv här under!
Såhär berättar kassörskan:
Jag jobbar i kassan och det är en ganska seg dag när en tonårskille plötsligt kommer fram till mig. Han ser ut att vara i 14-årsåldern, han har dragit ner byxorna i midjan så att de hänger i ett försök att se tuff ut.
Killen: ”Hej älskling.”
Jag: ”Hej, hej, hur kan jag hjälpa dig idag?”
Killen lutar sig över kassan och säger: ”Du kan ge mig mitt telefonnummer.”
Jag är 25 år gammal och förlovad så han har ingen chans på mig.
Jag: ”Tyvärr, men det kommer inte att hända. Kan jag hjälpa dig med något annat?”
Killen: ”Varför i h-vete inte ditt dumma stycke?”
Jag: ”För det första vore det olagligt då du är så ung, för det andra är jag lyckligt förlovad och för det tredje – även om jag stryker de första två punkterna – så vore det mot mitt jobbs policy.”
Killen: ”Du är en j-la idiot! Du ska vara glad att jag ens tittar på dig!”
Han fortsätter sedan att skrika och kasta ur sig glåpord när en kvinna plötsligt dyker upp bakom honom. Hon sträcker ut sin hand och knackar honom på axeln två gånger.
Killen: ”Och vad f-n vill du…”
Han vänder sig om och plötsligt är han som förbytt. All färg försvinner från hans ansikte och han lyckas till slut stamma fram några ord.
Killen: ”Hej mamma…”
Hon spänner blicken i honom och säger sedan: ”Jag uppfostrade inte dig till att bli en självupptagen och otrevlig skitstövel! Jag uppfostrade inte dig till att tro att du är bättre än den här artiga tjejen!”
Hon tar tag i hans öra och leder fram honom mot mig och uppmanar honom sedan att be om ursäkt.
Killen: ”Men mamma…”
Mamman: ”NU!”
Det ser ut som att han ska börja gråta och han mumlar fram hur ledsen han är och att det var fel av honom att behandla mig som han hade gjort. Hans mamma ger honom sedan en knuff mot utgången och han går i tystnad iväg ut ur butiken.
Hon vänder sig sedan mot mig, ger mig ett varm leende, ber om ursäkt en gång till och köper sedan ett presentkort som hon ger till mig. Uppenbarligen finns det fortfarande en hel del bra föräldrar där ute!
Dela gärna vidare om du håller med om att det här var riktigt bra gjort av mamman!
