1998 totalförstördes ett lägenhetshus av en brand i Hartford, Connecticut. Det var en total katastrof. I huset bodde flera familjer, och även barn. Polis, ambulans och brandkår kom till platsen för att försöka rädda dem. En av poliserna var Peter Getz. När han kom fram till huset möttes han av en fruktansvärd syn. En liten 5-årig flicka låg där livlös och alldeles svart av sot och rök. Han lyfte upp hennes lilla kropp och rusade bort från huset.
Men när Peter såg sig omkring hittade han ingen ambulans. Det var ont om tid och flickan andades inte. Peter skyndade bort till sin egen bil och la in henne i den. Sedan ropade han på sin kollega och sa åt honom att köra dem till sjukhuset.
På vägen dit påbörjade Peter hjärt- och lungräddning på flickan i baksätet. När de var framme vid akutmottagningen andades hon igen. Flickan var 5-åriga Josi Aponte, och Peter hade precis räddat hennes liv.
Det har nu gått 18 år sedan den fruktansvärda dagen. Peter glömde aldrig den lilla flickan, och han fortsatte hålla ett vakande öga över henne och hennes familj. I många år efter branden höll han sig uppdaterad för hur det gick för dem. Han var alltid redo att hjälpa dem om de skulle behöva stöd, men familjen klarade sig bra så han behövde aldrig gripa in.
Josi hade ingen aning om att polisen höll ett vakande öga över henne och hennes mamma. Men hon hade kvar nallen som han gett henne när hon låg på sjukhuset. När hon blev äldre ville hon ta reda på mer vad som hände den där dagen när hon var fem år och nästan dog i branden.
En dag för två år sedan googlade Josi sitt egen namn och såg den gripande bilden på henne och Peter. Så fort hon såg den visste hon att hon var tvungen att kontakta mannen som räddade hennes liv som barn. Hon hittade Peter på Facebook och började skriva till honom.
En vänskap formades mellan Josi och den numera pensionerade polisen. De träffas och äter lunch tillsammans och Josi berättar att hon ser Peter som sin skyddsängel.
– Jag dog nästan, men jag fick en ny chans i livet” berättar hon för tidningen Courant.com och fortsätter:
– Och det var tack vare Peter och alla andra som var där och hjälpte till den dagen”.
I veckan tog Josi examen från Eastern Connecticut State University, och Peter var på plats för att gratulera henne. Det är nu 18 år sedan han räddade hennes liv, och Josi skulle inte vara här i dag om det inte vore för honom.
Jag blev väldigt berörd av den här historien. Peter har sagt i intervjuer att han bara gjorde sitt jobb när han räddade Josi, och att han inte förtjänar att hyllas mer än andra poliser och brandmän som räddar människor varje dag. Men för Josi kommer han ändå alltid att vara den största hjälten i världen.
