De flesta i min närhet har en vän eller familjemedlem som har drabbats av cancer. Det är verkligen en hemsk sjukdom som skapar mycket sorg. Jag vet inte om den här historien är sann men den visar att man aldrig riktigt vet vad någon annan går igenom – och att det är viktigt att vi ska bemöta varandra med respekt. Tjejen i berättelsen går igenom något tufft men hon visar att hon inte låter något slå ner henne. Det tycker jag är väldigt starkt gjort av henne.
”Jag är i 20-årsåldern och jobbar extra vid en skönhetsbutik för att få in lite pengar utöver mitt sjukbidrag. (Jag har precis gått igenom en nio månader lång kamp mot en väldigt aggressiv form av leukemi, en form av blodcancer, som omfattade dagliga infusioner med arsenik och kemoterapi och även om det inte finns något botemedel kan det kontrolleras med piller nu när jag har klarat av det första året, men jag kommer vara försvagad och ha nedsatt immunförsvar i flera år om inte för resten av mitt liv och måste förmodligen ta de här medicinerna i resten av mitt liv också.)
Tidigare i dag kom en kvinna in i butiken och man kunde se direkt på hur hon uppträdde att hon var väldigt självupptagen och att hon i bästa fall bara skulle vara lite oförskämd.
Hon hade en extrem solbränna och blont hår, rosamålade naglar, en märkesväska och körde en Mercedes.
Hon gick direkt till vår avdelning med hårförlängningar och tittar i några minuter (hon pratade högljutt på sin mobil hela tiden och sa inte ett ord när jag hälsade på henne när hon kom in i butiken). Sen började hon knäppa med sina fingrar för att få min uppmärksamhet. HON KNÄPPTE MED FINGRARNA SOM OM JAG VORE EN HUND.
Jag antar att det var viktigare för henne att prata om varför hennes väns arbetskamrats pojkvän åt lunch med en annan kvinna istället för att tala med mig som en människa.
Jag gick fram till henne och frågade artigt vad hon behövde hjälp med. Hon ville att jag skulle låsa upp skåpet med allt vår hår så att hon kunde titta som hon ville (vi har det låst för att många hår är värda över 800 kronor och det finns en stor risk att någon stjäl). Jag berättade för henne att jag fick låsa upp men att ja gärna tar fram det hon gillar så att hon kunde titta på det och att vi även har en färgkarta som hon gärna fick titta över.
Hon blev arg och började tittare snett på mig (hur vågade jag säga nej till henne enligt företagets policy, vet jag inte vem hennes make är?!?).
Till slut bestämmer hon sig för en av våra dyraste hårförlängningar som består av 100% riktigt hår. Innan jag ta betalt så säger jag till henne att det inte går att lämna tillbaka eller byta oavsett anledning så fort hon har lämnat butiken. Hon säger okej så jag slår in beloppet i kassan och säger åt henne att det blir 1500 kronor.
Då blir hon galen.
”Men min dotter kanske har cancer, så jag borde få rabatt”.
”Så håret är till din dotter för att hon kanske har cancer?”.
”Nej, det är till mig, men det är väldigt stressigt att ha ett sjukt barn och det kommer bli väldigt dyrt om hon faktiskt har cancer”.
”Jag är fullt medveten om hur dyrt det är när någon har drabbats av cancer, men vi kan inte ge dig en rabatt på grund av det”.
”Om du någonsin hade haft en familjemedlem med cancer så hade du förstått”.
Jag är vanligtvis en lättsam person och brukar inte låta såna här saker påverka mig, jag till och med älskar att skämta om min cancer men jag HATAR när någon använder en annan persons sjukdomar för att försöka få sympati och försöka tjäna på det. Min mamma hade väldigt svårt att tampas med min cancer så jag vet hur hjärtskärande det kan vara att ha ett sjukt barn.
”Jag har cancer, så jag vet hur det är och hur svår påverkan en sådan sjukdom kan ha på kroppen och psyket. Mina far- och morföräldrar dog i cancer och min styvmamma kämpar mot bröstcancer för tredje gången och det har spridit sig till hennes lungor. Läkarna har sagt att hon har två år kvar att leva, så ja, jag vet hur det känns. Om jag skulle ge en ”cancerrabatt” så skulle det vara till de som kämpar mot cancer, inte till de som försöker få min sympati….”
Då blev hon tyst och såg chockad ut.
”Det blir 1500 kronor, vill du ha en påse?”
Hon var väldigt trevlig i de två minuter det tog för henne att betala och lämna butiken.”
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
