Erikas Plucas hade precis kommit hem från jobbet när han fick se en underlig syn. En liten älgkalv låg övergiven utanför hans grind. Hon var max två veckor gammal.
”Första gången jag såg henne såg hon helt förfärlig ut. Hon var utsvulten, smutsig, ledsen och hennes päls var full med loppor. Hon var livrädd när hon såg mig första gången men alldeles för svag för att springa därifrån.” berättar Erikas, som bor i Litauen.
Han misstänkte att kalvens mamma blivit skjuten av jägare och lyfte försiktigt in henne till sig för att se vad han kunde göra för att hjälpa.
Erikas kontaktade kommunen och frågade vad han skulle göra. Han ringde även några vänner för att be om råd. Men alla sa samma sak: Lägg dig inte i. Låt kalven vara.
Alla han pratade med påpekade att det var olagligt att ta hand om vilda djur, och tyckte att han skulle låta naturen ha sin gång. Han skulle låta kalven dö.
Men Erikas vägrade.
Nästa dag kom personal från kommunens djurskyddsenhet på besök, men det fanns ingenting de kunde göra. Det finns ingen organisation i Litauen som tar hand om vilda djur som skadats, så deras enda lösning var att ringa en jägare.
Erikas visste att det innebar en säker död för kalven. Han insisterade på att få behålla henne och ta hand om henne tills hon var stark nog att släppas ut i det fria – och kommunen gick med på det.
Han döpte henne till Emma.
Den första tiden behövde Emma matas var fjärde timme och så fort han lämnade henne gnydde hon. De första nätterna sov Erikas vid hennes sida så hon skulle känna sig trygg.
”Hon var rädd för allt utom mig” berättar Erikas för The Dodo.
När Emma blev större tog han med henne på promenader i skogen, men hon tyckte att det var lite läskigt. Hon ville dock alltid vara nära Erikas och följde honom vart han än gick.
Tiden gick och Emma lärde sig älska deras skogspromenader. Hon började bli vuxen och kände att hon hörde hemma i skogen. Till slut kom dagen då Erikas fick gå hem ensam efter promenaden. Emma var redo.
Hon kom och gick fortfarande till sitt barndomshem, men hon var borta allt längre perioder åt gången.
”Jag minns de första nätterna då hon inte kom hem. Jag kunde knappt sova. Men hon växte upp och jag var tvungen att komma över det. Det här var ju trots allt mitt mål från början.” berättar Erikas.
Idag är Emma självständig och bor i skogen. Men hon hälsar fortfarande på hos Erikas varje dag. De brukar bada tillsammans och Emma visar alltid tacksamhet för att Erikas räddade hennes liv.
Erikas hoppas nu att Emma kan få ett långt och tryggt liv, och inte falla offer för jägare som hennes mamma gjorde. Han har till och med bjudit hem jägare för att hälsa på Emma och förstå att hon är mer än älgstek. De blev väldigt berörda av mötet och några sa till och med att de aldrig skulle skjuta en älg igen.
Den senaste tiden har Erikas märkt att något är annorlunda med Emma. Han misstänker att hon är dräktig – så snart blir det kanske tillökning på gården.
Vilken fin historia! Älgar är verkligen mer än bara mat på tallriken. Jag är så glad att Emma blev räddad och jag önskar att hon får ett långt och bra liv nu!
Visst verkar det underbart att ha en tam älg hemma, men kom ihåg att djurungar sällan är övergivna – mamman finns nästan alltid i närheten. Om du är helst säker på att ungen är övergiven kan du kontakta Länsstyrelsen för information om hur man når viltrehabiliterare. Enligt svensk lag får du inte hålla vilda djur instängda.
Djurbibeln står på djurens sida. Gilla om du också gör det.
