Kirsty Brown, 28, var en skicklig dykare och hängiven marinbiolog. Men år 2003 förvandlades hennes passion för havet till en mardröm när hon plötsligt attackerades av en enorm sjöleopard.
Händelsen slutade i en förödande tragedi som lämnade hennes nära och kära, vänner och kollegor i chock.
För 28-åriga Kirsty Brown var resan till Antarktis mer än bara ett karriärsteg – det var uppfyllelsen av en livslång dröm. Hon beskrevs som driven, sprudlande och talangfull, och anslöt sig till British Antarctic Survey (BAS) år 2002 med planer på att tillbringa 30 månader på den avlägsna kontinenten. Men hon hann aldrig slutföra sitt uppdrag.
Kristy Brown blev attackerad av en sjöleopard
I juli 2003 slog tragedin till när Kirsty dödades av vad tidningarna då beskrev som en ”jätte”-sjöleopard, en av Antarktis mäktigaste rovdjur.
Den fruktansvärda händelsen inträffade när Kirsty snorklade för att undersöka ett isberg. Chockade kollegor på stranden kunde bara hjälplöst se på när det enorma djuret drog henne ner under det iskalla vattnet.
Hennes team satte snabbt ut en räddningsbåt och lyckades få upp henne ur havet, men det var redan för sent. Även efter att ha nått forskningsstationens medicinska faciliteter misslyckades alla försök att återuppliva henne.
Vid tidpunkten för Kirstys död skrev BAS i ett uttalande:
– Trots att hjärt- och lungräddning pågick i en timme kunde stationens läkare och hennes kollegor inte återuppliva henne.
Attacken beskrivs som ovanlig
Myndigheter beskrev senare attacken som en olyckshändelse utöver det vanliga. Enligt The Evening Standard var hennes död den första kända dödliga sälattacken mot en människa sedan Scott-expeditionen år 1912, även den i Antarktis.
Sjöleoparder, som kan bli upp till 3,3 meter långa och väga över 500 kilo, jagar vanligtvis ensamma och livnär sig främst på pingviner.
Precis som andra toppredatorer, som tigrar och isbjörnar, är sjöleoparder fascinerande och karismatiska djur. De finns i relativt små antal och är svåra att hitta.
Men attacker mot människor är praktiskt taget okända – om inte djuren känner sig provocerade.
– På 30 år har vi aldrig upplevt något liknande. Sjöleoparder är oerhört nyfikna, men normalt sett inte aggressiva. Om en dykare ser en sjöleopard går man inte ner i vattnet eftersom det finns en liten risk. Men vad vi vet har det här aldrig hänt tidigare, sade en talesperson för BAS då.
Kirsty var ingen amatör – hon var en erfaren dykare och hade en ”dykpartner” med sig under uppdraget. Men inte ens det räckte för att rädda hennes liv. Enligt BAS bar båda våtdräkter och var fästa i säkerhetslinor när sälen slog till utan förvarning.
En teori som senare fördes fram var att sälen kan ha misstagit Kirsty för en pingvin. Efter att ha dragit henne under vattnet kan rovdjuret ha insett sitt misstag och släppt taget – men då var skadan redan skedd.
Vid tiden för händelsen förklarade Lloyd Peck, ekofysiolog och forskningsledare vid BAS, att dykningar under vintermånaderna var en rutinmässig del av forskningen och i allmänhet inte ansågs vara särskilt farliga.
Hur minnet av henne lever vidare
Han mindes Kirsty som ”full av energi och entusiasm, en duktig forskare som arbetade hårt och kunde utföra tråkiga och monotona uppgifter med ett leende på läpparna.” Peck tillade att han ”önskade att alla forskare var som Kirsty” och betonade att teamet var fast beslutet att fortsätta hennes projekt.
Den chockerande döden skakade hela den vetenskapliga världen. Chris Rapley, dåvarande direktör för British Antarctic Survey, mindes henne med värme:
– Kirsty var en av de unga människor som älskar att vara utomhus, särskilt när arbetet kunde kombineras med äventyr. Vi kallade henne ”Bang” eftersom hon var den mest högljudda i gruppen.
Minnet av Kirsty lever vidare, inte bara genom det arbete hon inspirerade till, utan också genom den lilla ön i Ryder Bay som numera bär hennes namn. Kirsty Island, en liten ö mellan Lagoon och Léonie Islands, kännetecknas av sina rödaktiga klippformationer och är en populär plats för både forskning och rekreation för forskare vid Rothera Station.
Tanken på att släpas ner i de isande djupen av en så massiv varelse är verkligen skrämmande. Kirstys sista ögonblick måste ha varit fyllda av en ofattbar rädsla.
Må hon vila i frid.