För ett par år sedan upptäckte Alice Gill en mager, liten vit herdehund som gick längs motorvägen.
Det verkade som om hunden sökte efter mat, fölr den rörde sig mot soptunnorna i närheten av en kyrkogård.
Alice kom tillräckligt nära för att se att tiken försökte stimulera mjölkproduktionen – ett tecken på att hon förmodligen hade valpar någonstans i närheten.
Den vita hunden, som Alice började kalla ”Mama Angel”, var täckt av loppor och fästingar.
Men när hunden fick syn på Alice började tiken att vifta på sin svans, för första gången på mycket länge.
Alice ville ta med sig hunden hem direkt, men hon visste samtidigt att hennes valpar inte skulle överleva utan mamma.
Istället skyndade sig Alice hem för att hämta mediciner mot loppor och utrustning för att få bort fästingarna.
När Alice återvände till kyrkogården där hon sist såg ”Mama Angel”, hittade hon hunden tillsammans med sin manlige följeslagare, Charlie.
Alice matade och behandlade båda hundarna och gick sedan till ett närliggande hus för att se om någon visste något om hundarnas situation.
En man som hette Carl berättade för Alice att hundarnas ägare, en äldre kvinna vid namn Ms Carey, hade avlidit bara några veckor tidigare.
Hon dog strax innan ”Mama Angel” födde sina valparn. Tant Carey låg begravd på kyrkogården, enligt Carl. Hon vilade under en stor bukett blåa rosor.
Enligt Carl gick ”Mama Angel” till sin avlidna mattes grav varje dag, som om hon hoppades att Ms Carey skulle vakna.
Ingen i byn visste dock var ungarna höll hus, men Carl bad Alice kolla med tant Careys brorson, som hjälpte till att mata hundarna. Brorsonen tillät Alice att kliva in huset där Ms Carey hade bott, i ett försök att hitta valparna.
Men Alice kunde inte hitta ett spår av de små liven.
Några timmar senare satt hon i bilen på väg hem, tillsammans med Carl.
”Där är hon nu!”, sa Carl och pekade några hundar meter fram. ”Mama Angel” stod mycket riktigt vägen.
Alice skrev om händelsen på Facebook:
”Men hon rusade genom hagen för att komma bort från bilen, utan att inse att det var vi. Jag stannade bilen och frågade Carl, ’Carl, brukar du be?’ ’Ja frun’.
’Vill du be med mig?’ ’Visst’.
Och där satt vi två främlingar, långt ifrån varandra på alla sätt, med stängda ögon och bad till högre makter att något skulle leda oss till denna fina hundfamilj, inte minst för Ms Careys skull”, skriver Alice och fortsätter:
”Vi körde ut tillbaka på vägen och stannade med jämna mellanrum för leta efter ”Mama Angel”. Plötsligt såg vi henne. Hon visste inte att vi iakttog henne, så hon passase på att smyga in under ett gammalt skjul. Plötsligt kröp tre små valpar ut, vrålhungriga men tacksamma för att mamma var tillbaka”.
Till slut lyckades också Alice, som jobbar på Southern Pup Rescue & Retreat, få tag i ”Mama Angel”, Charlie och deras tre små änglar till valpar – Jaclyn, Kate och Farrah.
Valparna och föräldrarna adopterades sedan bort och fick komma till nya, kärleksfulla familjer, berättar Alice.
Tack ock lov slutade den historia lyckligt!
Titta gärna på denna fantastiska räddningsinsats i videon nedan:
Along the country highway stood a young, emaciated, white shepherd mix, scavenging for food beside a cemetery. I had to…
Publicerat av Alice Gill den 6 december 2015
Snälla dela gärna denna historia vidare med alla djurälskare du känner – jag är säker på att de skulle bli glada av att få läsa detta!
