Jag älskar denna historia så mycket att jag nu läst den över 6 gånger.
Det är svårt att säga om detta har hänt på riktigt men av allt att döma är den uppdiktad.
Hur som helst träffade den i alla fall mig rakt i hjärtat och därför skulle jag vilja dela den med alla er.
För även om du inte är djurvän tror jag nog att du kommer uppskatta att du tog dig tid att läsa detta!
Så här berättar kvinnan:
En äldre och till utseendet trött hund brukade ofta vandra in på min trädgård; Eftersom han hade ett halsband och i övrigt såg ut att må bra, förstod jag att han hade ett hem och var väl omhändertagen.
Han gick ofta lugnt fram till mig och jag brukade ge honom några snälla klappar på huvudet. Därefter följde han med mig in i mitt hus, sakta gåendes bakom mig i korridoren. Det slutade alltid med att han lade sig hopkrupen i ett hörn och somnade.
En timme senare vaknade han och gick mot dörren. Jag släppte givetvis ut honom.
Nästa dag kom han tillbaka och hälsade på mig i min trädgård. Hunden gick återigen in och lade sig på ”sin” plats i hallen, som vanligt.
Återigen sov han i ungefär en timme. Detta fortsatte alltså under flera veckors tid, nästan varje dag kom hunden för sin lilla sovstund.
Jag blev förstås nyfiken, varför kom denna mystiska hund hem till mig och sov?
En dag satte jag en lapp på hundens halsband, där jag skrev:
”Jag skulle vilja ta reda på vem ägaren till denna underbara och söta hund är. Sedan skulle jag vilja fråga om du är medveten om din hund kommer till mitt hus nästan varje eftermiddag, för att ta en tupplur”.
Förväntansfull inför ett eventuellt svar väntade jag.
Nästa dag kom hunden återigen hem till mig, för sin dagliga tupplur. Jag såg direkt att han hade en ny lapp fäst vid sitt halsband.
Jag började läsa meddelandet:
”Han bor i vårt hus och vi har 6 barn, varav 2 är under 3 år. Han försöker nog bara ta igen lite sömn tror jag. Kan jag följa med honom i morgon?”
