Det är väldigt lätt att förälska sig i våra lurviga, fyrbenta vänner, men för Crystalyn Corso och hennes make sträcker sig kärleken sig även till en befjädrad vän på två ben.
Det hela började när paret tog hand om sin hyresvärds kyckling. Tyvärr gick den bort och Crystalyn och hennes make kände att något fattades.
Snart besökte de en lokal uppfödare som hade kycklingar på bakgården. Han kunde dock inte ta hand om alla och ville se till att några fick ett tryggt och kärleksfullt hem.
”När vi kom dit var det uppenbart att vi var tvungna att adoptera de två kycklingar som behövde oss mest”, berättar Crystalyn och fortsätter:
”Bonden förklarade att vi skulle rädda deras liv om vi tog med dem hem. Så det var det vi gjorde”.
Rosie och Daisy, som hönorna kallades, hölls i små burar och hade aldrig fått spatsera utomhus. De var också undernärda och skalliga.
”Det första de fick göra när de kom hem till oss var att gå ut i solskenet”, säger Crystalyn.
I tre år levde hönsfåglarna i makarnas hus, men Daisy avled nyligen av äggledarinflammation, en vanlig åkomma hos värphöns.
Systern Rosie blev lämnad ensam och sorgsen.
Men det var innan pitbullen Maggie kom in i bilden…
När Rosies adopterade syster Daisy gick bort lämnades hon ensam.
Rosie drog sig tillbaka och verkade inte vara intresserad av att lära känna någon annan. Hon rymde ifrån huset och trodde förmodligen att hon skulle förbli ensam resten av livet.
Men då dök Maggie upp.
Crystalyn Corso, Rosie’s fostermamma, hittade Maggie när hon levde på gatorna i Compton, Kalifornien.
Hon var full av loppor och verkade nyligen fått valpar. Maggie hade också flera skador på kroppen, troligen efter att ha blivit påkörd av en bil.
Crystalyn frågade runt, men ingen visste något om var Maggie kom ifrån eller om pitbullen hade någon ägare.
Så hon tog hem Maggie.
Så vad skulle Rosie tycka om den nya, fyrbenta familjemedlemmen?
Tja, hon vände i alla fall inte ryggen till henne – som människorna på gatan.
I stället gick hon nyfiket fram till Maggie för att hälsa.
Det tog inte lång tid innan djuren bildade ett oskiljaktigt band.
Redan första dagen kröp de upp bredvid varandra och somnade ihop.
Och resten är som man säger, historia.
Idag är Maggie och Rosie bästa vänner och delar allt – sängar, mat och vatten.
”Maggie verkar ha antagit rollen av en beskyddare”, säger Crystalyn Corso och fortsätter:
”Hon lämnar henne (Rosie) aldrig med blicken när de går utomhus”.
Det något udda paret tillbringar nu all sin tid tillsammans, och ibland går de till och med på upptäcktsfärd i skogen – under mattes och husses övervakning, naturligtvis.
Men detta omaka par gillar också att bara umgås i trädgården och njuta av solen.
Och det finns alltid tid för lite gos, förstås.
Vi kan aldrig veta säkert, men jag tror att Maggie och Rosie har en naturlig förståelde för varandras förflutna, även om de är helt olika arter.
Men oavsett orsaken bakom deras starka vänskap, så gav det två ensamma djur chansen att känna trygghet och kärlek igen.
Det värmer i hjärtat att se.
Och om du känner någon som skulle uppskatta en berättelse om en osannolik men vacker vänskap, dela gärna Rosie och Maggies historia på Facebook!
