Den här kärlekshistorien gick rakt in i mitt hjärta!
Man har ju hört talas om att det finns fåglar som håller ihop med samma partner livet ut, men Klepetan och Malena gör mer än så.
Varje höst så lämnar Klepetan sin partner för att flyga till varmare breddgrader. Och varje vår kommer han tillbaka till henne för att föda upp en ny kull med fågelungar tillsammans.
Det här är så fint!
Malena och Klepetan har varit ihop livet ut och fått över 40 ungar tillsammans. De häckar i samma bo varje år, ovanpå ett hustak i en by i Kroatien.
I slutet av augusti lämnar alla storkar landet och flyger till varmare klimat nere i Sydafrika. Men inte Malena. För 15 år sedan skadade en jägare hennes vingar och sedan dess har hon inte kunnat följa sin Klepetan på den långa resan.
Hon får vänta hemma i Kroatien till han kommer tillbaka i mars. Vilket han alltid gör.
Trots att de tvingas ha distansförhållande 7 månader om året så har de hållit ihop i över 15 år.
Stjepan Vokić har följt paret under hela deras liv, eftersom han bor i huset där de häckar varje sommar. Han väntar med spänning varje vår och vet precis när Klepetan brukar komma tillbaka. I år överraskade Klepetan alla med att komma hem en vecka tidigare än han brukar.
Precis som att det är en stark instinkt för fåglarna att flyga söderut varje vinter, så är det också en stark instinkt att hålla ihop med sin partner och återvända till samma boplats på sommaren. Men jag är ändå väldigt imponerad över att Klepetan är så trogen sin partner, trots att hon inte kan flyga med honom under vintern.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur de känner när de skiljs åt varje höst. Säger de hejdå? Saknar de varandra när de inte ses? Och hur glada är de när de äntligen får träffas? Jag vet inte hur storkar tänker, men jag vill ändå tro att de längtar efter varandra när de inte ses.
Det skulle i alla fall jag göra.
Här nedan kan du se dem på film.
Blev du också berörd av den här fina historien? Dela den gärna vidare till dina vänner!
Djurbiblen står på djurens sida. Gilla om du också gör det.
